Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - III - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
LEO TOLSTOJ
fram till sin gamle vän och tryckte hans hand. Bergsfolket stod
kvar på avstånd och sköt ej, men så snart löjtnanten vänt hästen,
fyrades det av några skott efter honom och en kula snuddade
vid honom.
En annan gång, jagvarsjälv vittne, utbröt eldsvåda i fästningen
en natt. Två kompanier beordrades ut att släcka den. Mitt i
skaran uppenbarade sig plötsligt, belyst av eldens purpursken, en
högväxt gestalt på en svart häst. Gestalten skingrade hopen och
red rätt mot elden. Kcmmen tätt inpå den hoppade löjtnanten
av hästen och sprang in i byggnaden, vars ena gavel stod i låga.
Efter fem minuter kom han tillbaka ut med svett hår och bränd
arm; innanför rocken hade han två duvor som han räddat ur
lågorna.
Hans namn var Rosenkranz. Han påstod emellertid att han var
genuin ryss och talade ofta om sin härstamning, som han ledde
tillbaka till varjagerna.
IV.
Solen hade tillryggalagt halva sin bana, och genom den
upphettade luften kastade den glödande strålar på den torra jorden.
Den mörkblå himlen var fullständigt klar; endast foten av
snöbergen började höljas i ljusvioletta moln. Den orörliga luften
föreföll att vara fylld med någon sorts genomskinligt stoft. Det
blev olidligt hett.
Hunnen halvvägs gjorde truppen halt vid en liten bäck.
Soldaterna kopplade gevären och kastade sig i bäcken.
Bataljonschefen satte sig i skuggan på trumman, och med sin rang tydligt
skriven i det feta ansiktet beredde han sig att frukostera samman
med några officerare. Kaptenen lade sig i gräset under
trossvagnen. Den tappre löjtnant Rosenkranz och några andra unga
officerare hade sträckt ut sig på slängkapporna och ämnade göra
sig en glad stund, efter vad man kunde förstå av flaskorna, som
radats upp omkring dem, och även av de högst upplivade
sångarna, som stodo i en halvkrets framför dem och under
vissel-ackompanjemang sjöngo en kaukasisk dansvisa:
Sjamil reste sig till uppror
i förflutna dar . . .
Traj raj ra ta t aj,
i förflutna dar . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
