Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
25
borna, men ban har gett sig av till Kaukasien. . .tja, för att visa sin
tapperhet. Eller har han rätten, min vän adjutanten, som blott
önskar att så fort som möjligt få kaptens rang och en god inkomst
och av den anledningen blivit bergsfolkens fiende? Eller den där
unge tysken, som med stark ’ ysk accent begär en lunta av
artilleristen? Kaspar Davrentjitj är, så vitt jag vet, bördig från Sachsen.
Vad har han otalt med de kaukasiska bergsborna? Vilken ond
ande har drivit honom från fäderneslandet hit bort till världens
ända? Av vilken anledning har sachsaren Kaspar Lavrentjitj
blandat sig i vår blodiga tvist med de oroliga grannarna?
VII.
Vi hade ridit i över två timmar. ag började få
frossbrytningar och förmådde med möda hålla mig vaken. Genom
mörkret skymtade otydligt samma dunkla föremål: den svarta väggen
på något avstånd och de rörliga punkterna, alldeles intill mig
bakdelen av en vit häst, som slog med svansen och satte
bakbenen brett isär, en rygg i vit tjerkeska med ett guppande gevär
i svart fodral och ett broderat pistolhölster, varur den vita
kolven stack upp, elden från en cigarrett, som belyste ett par ryska
mustascher, en bäverkrage och en hand i sämskskinnshandske.
Jag lutade mig fram över hästens hals, slöt ögonen och blev borta
i några minuter. Det välbekanta trampet och prasslet väckte
mig igen. Jag såg mig omkring och fick det intrycket att jag
inte rörde mig från stället men den svarta väggen framför mig
närmade sig eller att Väggen hade stannat och jag i nästa
ögonblick skulle stöta mot den. Samtidigt frapperades jag än
starkare av det annalkande, oavbrutna dånet, vars upphov jag inte
kunde förklara. Det Var ett dån av vatten. Vi tågade in i en
djup dalgång och närmade oss en bergsflod, som vid denna tid
på året befann sig i högsta stigning.1 Dånet blev allt starkare,
det fuktiga gräset blev tätare och högre, allt flera blevo buskagen,
och horisonten krympte samman undan för undan. Emellanåt
blossade ett bländande eldsken upp mot bergens mörka
bakgrund än här, än där, men slocknade genast.
—• Säg mig, vad är det där för eldar? frågade jag viskande
tataren, som red bredvid mig.
1 De kaukasiska floderna svämma över i juli månad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
