Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28
LEO TOLSTOJ
keska och papach, så en andra, en tredje. —• Det är tatarerna!
sade en av officerarna. I detsamma syntes ett litet rökmoln
bakom träden. Ett skott small, så ännu ett. Våra täta salvor
överröstade snart de fientliga. Att inte alla skotten voro våra
egna bevisade dock en och annan kula, som med ett utdraget
läte, mest påminnande om bisurr, flög förbi oss. Nu ryckte
infanteristerna i fyrsprång och artilleriet i trav fram i skyttelinjen;
det hördes dånande kanonskott, karteschers metallklang, raketers
väsande, rassel av gevär. Överallt på den vida slätten syntes
kavalleri, infanteri och artilleri. Röken från kanoner, raketer
och gevär blandade sig med dimman och daggen. Överste
Chasa-nov kom framsprängande till generalen och tvärstannade
framför honom.
—■ Ers excellens, sade han och förde handen till papachen,
ge order att kavalleriet rycker fram, det syns snatsjki.1 Och
han pekade med ridpiskan på en flock beridna tatarer, som i
spetsen hade två ryttare på vita hästar och med röda och blå
dukar pä käppar.
—■ Xyåt gå, Ivan Michajlovitj, sade generalen.
Översten tvärvände sin häst, svingade mössan och ropade:
—• Hurra! —• Hurra, hurra, hurra! ljöd det i leden, och kavalleriet
satte i väg efter honom.
Alla tittade med spänt intresse. Man varsnade den ena lilla
fanan efter den andra.
—. Quel charmant coup d’æil! sade generalen och lät sin
finbyggda fux piruettera på engelskt maner.
—■ Charmant! instämde en skorrande major, gav sin häst
ett rapp med piskan och red fram till generalen. C’est un vrai
plaisir que la guerre dans un aussi beau pays, sade han.
—■ Et surtout en bonne compagnie, tillfogade generalen med
ett älskvärt leende.
Majoren bugade.
I detsamma kom en fientlig kanonkula flygande med ett
obehagligt väsande ljud och slog emot någonting. Bakcm oss
hördes en sårad stöna. Detta stönande gjorde ett sådant intryck
på mig att den krigiska tavlan med ens förlorade all sin
tjusning. Men ingen utom jag tycktes lägga märke till händelsen.
Majoren skrattade, som det föreföll helt hjärtligt, en annan offi-
1 Motsvara ungefär regementsfanor, ined den skillnaden att varje
förnämligare tatarisk krigare kan förfärdiga sig en sådan fana och bära den.
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
