Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
LEO TOLSTOJ
En minut senare hade dragoner, kosacker och infanterister med
tydlig förtjusning spritt sig i de slingrande gränderna, och det blev
med ens livligt i den öde aulen. Här rivs ett tak, en yxa dunkar
mot det hårda träet och bräddörren slås in. Här brinner en
höstack, ett plank, en sakla, och en tjock rökpelare stiger i den
klara luften. Här släpar en kosack på en säck mjöl och en matta, en
soldat kommer med strålande uppsyn ut ur en sakla med en
bleckmugg och en trasa i händerna, en annan breder ut armarna och
försöker fånga in två höns, som kacklande flaxa utefter ett plank;
en tredje har hittat en väldig kruka med mjölk, dricker och kastar
den sedan i marken med ett gapskratt.
Bataljonen, som jag följt från fästningen N., var också i aulen.
Kaptenen satt på ett stugtak och skickade ut rökvirvlar ur sin
lilla snugga med en min så likgiltig att jag vid hans anblick alldeles
glömde bort, att jag befann mig i en fientlig aul, och tyckte mig
vara hemma här.
— Aha, är ni här, ni också? sade han, då han fick syn på mig.
Än här, än där i aulen skymtade löjtnant Rosenkranz’ långa
gestalt. Han Var oavbrutet beskäftig och såg ut som om han
tyngts av omsorger. Jag fick se hur han med triumferande min
trädde ut ur en sakla; efter honom följde två soldater med en
bunden gammal tatar. Gubben, vars hela klädsel utgjordes av
resterna av en brokig besjmet1 och ett par trasiga byxor, var så
orkeslös att de krokiga, nakna benen med nöd förflyttade sig
framåt, och det föreföll som om hans utmärglade armar, hårt
bakbundna på den böjda ryggen, knappt hängde fast vid axlarna.
Hans ansikte och till och med en del av det rakade huvudet Voro
plöjda av djupa fåror; den förvridna munnen, inramad i korta,
klippta mustascher och ett litet hakskägg, rörde sig oavbrutet
som om den tuggat på något; men i de röda ögonen utan ögonhår
var det alltjämt själ och de uttryckte klart åldringens likgiltighet
för livet.
Rosenkranz frågade honom genom tolken, varför han inte gett
sig av med de andra.
— Vart skulle jag ha gett mig av? svarade han och tittade
lugnt åt sidan.
— Dit de andra gick, inföll någon.
—• Dzjigiterna gav sig ut att slåss med ryssarna, men
jag är gammal, jag.
— Är du kanske inte rädd för ryssarna?
1 Tatarisk tiöja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
