Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En attack. En frivilligs berättelse - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
I,EO TOLSTOJ
X.
Generalen ryckte fram med kavalleriet. Bataljonen som jag
följt från fästningen N. stannade i eftertruppen. Kapten Chlopovs
och löjtnant Rosenkranz’ kompanier anträdde återmarschen
tillsammans. Kaptenens förutsägelse slog fullständigt in. Knappt
hade vi hunnit in i den smala skogsremsan han talat om, förrän
bergsfolk till häst och till fots oavbrutet började skymta på ömse
sidor och så nära att jag tydligt såg hur hukande gestalter med
bössan i handen sprungo från det ena trädet till det andra.
Kaptenen tog av mössan och korsade sig andäktigt, några äldre
soldater gjorde likadant. I skogen hördes vilda tjut och orden:
»Jaj giaur! Urus jaj!» Den ena smattrande gevärssalvan följde
på den andra, och kulor kommo vinande från ömse sidor. De
våra svarade under tystnad med hastig eld; i leden hördes blott då
och då några anmärkningar i den här stilen: »Varifrån skjuter
han V Han har det bra bakom träden, man borde ta till med
kanoner», ocli så vidare.
Artilleriet körde fram i skyttelinjen, och efter några
kartesch-salvor tycktes fienden mattas, men om någon minut tilltogo
gevärselden och tjuten på nytt och blevo våldsammare för vart
steg vi togo.
Vi hade knappast hunnit en trehundra famnar från aulen, då
fientliga kulor började vina över oss. Jag såg hur en kula dödade
en soldat . . . Men varför berätta några detaljer ur denna hemska
tavla, som jag själv skulle betala mycket för att kunna glömma!
Löjtnant Rosenkranz sköt själv oavlåtligt, skrek med hes röst
order åt soldaterna och sprängde i karriär från ena ändan av
skyttelinjen till den andra. Han var litet blek och det klädde hans
krigaransikte förträffligt.
Den vackre fänriken var i extas: hans svarta ögon blixtrade,
munnen log. Han red oupphörligt fram till kaptenen och bad om
tillstånd till anfall.
—■ Vi slår dem tillbaka, sade han, jag försäkrar, vi slår dem
tillbaka!
—i Inte värt, svarade kaptenen kort, vi måste retirera.
Kaptenens kompani hade besatt skogsbrynet och låg där
framstupa och sköt på fienden. Kaptenen i sin nötta syrtut och sin
1 »Hau» är de kaukasiska soldaternas stående benämning på fienden.
Förf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
