Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
LEO TOLSTOJ
—- Nu kan man tala rent ut, säger han som skall resa. Jag
försöker inte rättfärdiga mig, men jag skulle vilja att du åtminstone
förstod mig så som jag förstår mig själv och inte som lumpenheten
ser på den här saken. Du säger att jag handlat orätt mot henne?
vänder han sig till den, som ser på honom med de vänliga ögonen.
—. Ja det har du, svarar den lille fule, och det är som kom det
ännu mera godhet och trötthet i hans blick.
—- Jag vet varför du säger det, fortsätter resenären. Att vara
älskad är efter din uppfattning en lika stor lycka som att älska,
och det är nog för hela livet, om man en gång har uppnått den.
—i Ja, fullkomligt nog, käre vän. Mer än nog, bekräftar den
lille fule och klipper med ögonen.
—• Men varför skulle man inte också älska själv? säger
resenären tankfullt och ser liksom beklagande på vännen. Varför
skulle man inte också vilja älska? Nej . .. att vara älskad är en
olycka —. det är en olycka, då man känner att man inte ger och
inte kan ge detsamma. Ack, herregud, han gjorde en gest med
handen, om ändå allt sådant där berodde av förnuftet, men det
går ju tvärtom helt sina egna vägar, styrs inte alls av oss själva.
Och nu är det som om jag hade stulit den där känslan. Och du
tycker detsamma, neka inte, du måste tycka så. Men Vill du tro
mig, av alla de många dumheter och gemenheter jag hunnit
begå i mitt liv är detta den enda jag inte ångrar och inte kan
ångra. Varken i början eller efteråt ljög jag vare sig för mig
själv eller för henne. Jag trodde att nu äntligen hade jag blivit
kär, men sedan märkte jag att det var en ofrivillig lögn, att så
känner man inte då man älskar, och jag kunde inte gå längre; och
hon lämnade mig. Är det kanske mitt fel att jag inte kunde?
Vad skulle jag göra?
—■ Nå ja, nu är det slut, sade vännen och tände en cigarr
för att förjaga sömnen. Bara en sak till vill jag säga: du har ännu
aldrig älskat och vet inte vad det vill säga att älska.
Han i pälsen ville åter säga något och tog sig om huvudet.^ Men
han fick inte fram vad han ville.
—• Inte älskat? Ja, det är sant, jag har inte älskat. Men
begäret att älska finns hos mig så starkt som någonsin är möjligt.
Men för resten, finns sådan kärlek? Det blir|ändå alltid något
fragmentariskt. Men vad tjänar det till att orda! Jag har trasslat
till livet för mig, det har jag. Men du har rätt, nu är det slut
alltihop. Och jag känner att ett nytt liv börjar.
—■ Som du återigen kommer att trassla till, inföll han på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
