Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
LEO TOLSTOJ
ödet som präglat skräddarens drag. —. A, herregud, herregud,
mumlade han, knep ihop ögonen och försökte jaga den olidliga
tanken ifrån sig. Men hon var i alla fall kär i mig, tänkte han om
flickan, som varit på tapeten vid avskedet. Ja, hade jag gift mig
med henne, skulle jag inte haft några skulder, men nu är jag
skyldig VasiljeV också.
Och han tänkte på sista kvällens kortspel med VasiljeV på
klubben, dit han hade åkt direkt från henne, och sina ödmjuka
böner att de skulle spela mera och den andres kalla avslag. Jag
behöver bara leva sparsamt i ett år så är alltsammans betalt —■
och adjö sen med hela patrasket. Men trots denna tillförsikt
började han på nytt räkna över sina kvarlämnade skulder,
anståndstiderna och de överenskomna avbetalningsterminerna.
Kors, utom hos Chevalier är jag ju skyldig hos Morel också,
erinrade han sig, och han kom ihåg hela den natt, då han hade
ådragit sig skulden. Det Var på en fest med zigenarkapell, som
några petersburgare hade anordnat: Sasjka B., flygeladjutanten,
och furst D. och så den gamle höge dignitären . . . Varför är de så
självbelåtna, de där herrarna, tänkte han, och på vilken grund
bildar de en exklusiv liten krets, som det enligt deras mening är
så högst smickrande för andra att få vara med i? Kan det vara
därför att de är flygeladjutanter? Det är ju för otäckt vad de
anser alla andra dumma och tarvliga! Men jag visade dem
minsann att jag inte hade minsta lust att närma mig dem .. . Min
förvaltare Andrej skulle nog bli helt häpen att jag är du med en
sådant potentat som Sasjka B., flygeladjutant och överste ...
Ingen drack så mycket som jag den kvällen. Jag lärde en zigenare
en ny visa och alla hörde på. Många dumheter har jag ju gjort,
men jag är i alla fall en mycket flott ung man, tänkte han.
Då morgonen kom hade Olenin hunnit till den tredje
skjutsstationen. Han drack te, hjälpte själv Vanjusja att stuva in knyten
och kappsäckar och satte sig så mellan dem. Utrymmet för
honom själv var alldeles lagom tillmätt, och han visste precis
var ban hade allting —• sina pengar, så och så mycket, sitt pass,
sin passersedel och stationslistan — allt föreföll honom så
praktiskt ordnat att han blev helt nöjd till mods och tyckte sig ha en
lustresa framför sig.
Hela morgonen och halva dagen var ban helt fördjupad i
aritmetiska beräkningar: hur många verst han tillryggalagt, hur
många som återstodo till första skjutshållet, hur många till första
staden, till middagen, till teet, till Stavropol ocli hur stor del av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
