Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
47
vägen han lagt bakom sig. Dessutom räknade han över sina
pengar, vad resan skulle kosta, hur mycket som skulle bli kvar,
hur mycket som skulle gå åt till betalningen av alla skulderna och
hur stor del av sina tillgångar han skulle leva upp på en månad.
När han druckit sitt te på kvällen hade han räknat ut att till
Stavropol återstod 7/u av hela vägen, att skulderna motsvarade
sju månaders besparingar och 1/a av alla hans tillgångar — och
med lugnat sinne svepte han pälsen om sig, hasade ned pä
slädbottnen och försjönk åter i drömmerier.
Hans fantasi dvaldes nu i framtiden, i Kaukasien, och i alla
drömmar ingingo bilder av Amulat-Beg’er, tjerkessiskor, berg,
avgrundsbranter, vilda forsar och faror. Allt tedde sig oredigt och
dunkelt, men den lockande äran och den hotande döden gåvo
spänning och intresse åt denna framtid. Än dödade och betvang
han ett oräkneligt antal kaukasier med exempellös tapperhet
och en kraft i arm och sinne som kom alla att häpna; än var han
själv kaukasier och försvarade sina egnas frihet mot ryssarna.
Så snart detaljer trädde fram döko alltid gamla Moskvavänner
upp. Samman med ryssar eller kaukasier stred Sasjka B. mot
honom. Till och med skräddaren, monsieur Cappel, tog av någon
märkvärdig anledning del i segrarens triumf. Vaknade minnet av
gamla förödmjukelser, svagheter, misstag, kändes det snarast
behagligt. Det var ju klart att där borta bland berg, forsar,
tjerkessiskor och faror skulle dessa misstag inte komma att upprepas.
Han hade redan en gång biktat dem för sig själv och saken var
Utagerad.
Ännu en dröm, den allra ljuvaste, förknippade sig med varje
hans tanke på framtiden. Det var drömmen om kvinnan. Där
borta bland bergen tedde hon sig för fantasien i gestalten av en
tjerkessisk slavinna, välvuxen, med långa flätor och djupa,
ödmjuka ögon. Han såg för sig en enslig hydda i bergen, och på
tröskeln stod hon och tog emot honom, då han trött, höljd av
damm och blod och ära, vände hem till henne, och han fantiserade
om hennes kyssar, hennes skuldror, hennes ljuva röst, hennes
underdånighet. Förtjusande var hon, men obildad, en fullkomlig
vildinna. Under de långa vinterkvällarna börjar han uppfostra
henne. Hon är intelligent och begåvad med god uppfattning och
tillägnar sig snabbt alla nödiga kunskaper. Varfpr skulle hon inte
mycket lätt kunna lära sig utländska språk, lära sig läsa och förstå
franska litteratur alster? Notre Dame de Paris till exempel bör
intressera henne. Hon lär sig också tala franska. I salongerna
4 Tolstoi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
