Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - II - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
IyEO toi<stoj
utvecklar hon mera medfödd värdighet än någon dam av den allra
högsta societeten. Hon sjunger betagande, med kraft och lidelse,
utan förkonstling.
— Usch sädana dumheter! läxade han upp sig.
I detsamma voro de framme vid en skjutsstation, han måste
flytta över i en annan släde och ge drickspengar. Men pä nytt
vände hans inbillning tillbaka till de där dumheterna, och
återigen började han måla ut for sig tjerkessiskan, all äran,
återkomsten till Ryssland, befordran till flygeladjutant, en vacker hustru.
— Men kärlekfen finns ju inte, sade han sig, och äretitlar är strunt.
Och de sexhundrasjuttioåtta rublerna? . . . Den erövrade
provinsen, som skall ge mig mera rikedomar än jag behöver för hela
resten av livet? Men det skulle inte vara rätt att ensam njuta all
den rikedomen. Jag måste dela med mig. Men åt vem?
Sex-hundrasjuttioåtta rubel åt Cappel, och sen får man väl se . . .
Nu försvann sista spåret av reda i tankarna, och endast
Vanjusjas röst och förnimmelsen av avstannad rörelse störde
ungdomens sunda sömn. Utan att själv veta hur det gick till kröp han
in i en annan släde på den nya skjutsstationen och åkte vidare.
Nästa dag upprepades samma sak —• samma skjutsstationer,
samma te, samma guppande hästländer, samma korta samtal
med Vanjusja, samma förvirrade drömmar och synbild er om
kvällarna och samma sunda ungdomssömn under natten.
III.
Ju mer Olenin avlägsnade sig från Rysslands centrum, dess
mera fjärran föreföllo honom alla hans minnen, och ju närmare
han kom Kaukasien, dess mera jublande blev han i hågen. Det
bästa vore att bryta sig loss pä fullt allvar, aldrig vända tillbaka,
aldrig visa sig mer i sällskapslivet, kom det ibland för honom.
—• Folket jag träffar här är ju inte civiliserade människor,
ingen av dem känner mig och ingen kommer någonsin att sätta
sin fot i Moskva, i den societet där jag umgåtts, och få veta något
om mitt förflutna. Och ingen i den societeten får någonsin Veta
Vad jag haft för mig medan jag levt bland de här människorna.
Och en för honom alldeles ny känsla av lösgjordhet från allt det
förgångna kom över honom bland de primitiva varelser han mötte
på vägen och ej erkände som människor i samma mening som
Moskvavännerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
