Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
57
— Det är en kunnig man, och till gagn är det nog.
— Ja visst är det till gagn.
— Och min Lukasjka han är vid kordongen och de släpper
inte hem honom, berättade gästen, fastän det var en sak som
kornettens hustru länge vetat. Men hon ville nödvändigt tala
om sin Lukasjka, som helt nyss gått in som kosack, och som hon
ville gifta med Marjanka, kornettens dotter.
—• Så han är alltjämt vid kordongen?
— Ja, alltjämt, mor. Han har inte varit hemma sedan
helgen. Häromdagen skickade jag en skjorta till honom med
Fomusj-kin. Han reder sig bra, hälsar han, och befälet berömmer honom.
Nu lär de vara ute och spana efter abreker igen. På Lukasjka
går ingen nöd, säger alla, han är glad och belåten.
—• Nå, gudskelov för det, sade värdinnan, ja, se Halopp
är Halopp.
Lukasjka hade fått binamnet »Halopp» på grund av en
räddningsbragd, då han dragit en pojke ur vattnet. Värdinnan
hän-syftade på detta för att å sin sida visa sig älskvärd mot Lukasjkas
mor.
— Ja, jag tackar Gud, mor, jag har en god son. Alla
berömmer honom för att han är så duktig, sade Lukasjkas mor. Finge
jag honom bara gift skulle jag dö lugn.
—• Nå ja, flickor fattas det väl inte i stannitsan, svarade
värdinnan undvikande och satte omsorgsfullt locket på
tändsticksasken med sina krokiga fingrar.
—• Nej, nog finns det, nog finns det, mor, medgav
Lukasjkas mor och runkade på huvudet. Men en sådan flicka som
din Marjanka får man väl leta efter.
Värdinnan hade reda på den andras planer, men fast hon höll
Lukasjka för att Vara en god kosack, ville hon inte inlåta sig på
ämnet, för det första därför att hon var rik och hade en kornett
till man och Lukasjka var son till en simpel kosack och faderlös;
för det andra därför att hon inte ville skiljas från dottern så
snart. Men förnämsta skälet var att gammal god sed så krävde.
— Å ja, när Marjanusjka blir fullvuxen blir hon nog en bra
flicka, sade hon blygsamt och reserverat.
— Jag skall skicka bönemän, det skall jag, så fort vi har
slutat vinskörden, sade Lukasjkas mor. Vi skall komma och
buga för din nåd, vi skall komma och buga för Ilja Vasiljevitj.
—. Vad har Ilja att säga till om, sade värdinnan högdraget,
det är med mig man skall tala. Allt har sin tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
