Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
65
att det ekade långt in i skogen, och han kastade den väldiga
flintbössan över på andra axeln och lyfte på mössan.
—■ Hur står det till, gott folk? Hej! vände han sig till
kosackerna med samma starka och glada stämma. Utan att det
minsta anstränga den talade han så högt som om han ropat till
någon på andra sidan floden.
— Tack bra, farbror, tack bra, hördes muntra unga
kosackröster från skilda håll.
—< Vad har ni för gott att berätta? Låt höra! skrek farbror
Jerosjka och strök med ärmen svetten ur sitt stora röda ansikte.
— En hök har bo i platanen där borta, du farbror. Var kväll
flyger han dit, berättade Nazarka och blinkade med ögonen och
vippade litet med axel och ben.
— Du pratar! sade gubben misstroget.
— Jo, det är sanning, farbror, bedyrade Nazarka och
skrattade. Ställ dig och vakta!
Kosackerna brusto i skratt.
Skämtaren hade inte sett någon hök. Men de unga kosackerna
vid kordongen hade tagit för vana att skämta och retas med
farbror Jerosjka var gång han kom och hälsade på dem.
— Den där skojarn! Han gör aldrig annat än smäcker! utlät
sig Lukasjka uppifrån tornet.
Nazarka tystnade tvärt.
— Jag måste ställa mig på vakt, sade gubben till alla
kosackernas stora förnöjelse. Har ni sett några vildsvin då?
—■ Skulle vi hälla utkik efter vildsvin, vi? Det vore minsann
bekvämt! inföll fanjunkarn, glad över avbrottet i enformigheten,
och vältrade sig över på andra sidan och kliade med båda
händerna sin långa rygg. Vi är här för att fånga abreker och inte
vildsvin, inte. Du har väl inte hört något, farbror? tillfogade han
och blinkade helt omotiverat och blottade de vita, jämna
tänderna.
— Om abrekerna? sade gubben. Neej, ingenting. Har du
litet Vin? Låt mig få en slurk är du hygglig. Jag är alldeles förbi.
Du skall få vilt av mig när det passar sig —■ jag lovar! Hit med
litet vin! upprepade han.
—■ Så du ämnar dig ut och lura? frågade fanjunkarn, liksom
om han inte hört uppmaningen.
—■ Jag har tänkt ställa mig på lur en natt, svarade farbror
Jerosjka, kanske nu i helgen, och vill Gud skall jag väl få något.
Och då skall du få litet med — jag lovar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
