Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
X.ËO TOLSTOJ
— Ja, över helgen.
— Gurka har sagt att din Dunajka gör sällskap med
Fomusjkin, sade Nazarka plötsligt.
— Åt helvete med henne, svarade Dukasjka och visade sina
jämna vita tänder, men utan att le. Som om inte jag kunde få
en annan!
— Grrka berättade så här: han kom dit, mannen var inte
hemma, men Fomusjkin satt där och åt pirog. Han blev sittande
en stund, sen gick han, men utanför fönstret hörde han hur hon
sa: Nu gick den saten, varför äter du inte, skatten min? Och
stanna kvar över natten, sa hon. Och han skrek in genom fönstret:
Jo ni är fina!
— Du ljuger!
— Nej, vid Gud, det är dagsens sanning.
Dukasjka teg litet.
— Ja, då har hon skaffat sig en ann då — åt skogen med
henne. Flickor måtte det väl finnas gott om. Jag hade för resten
börjat bli led vid henne.
— Du borde slå dig ut för kornettens Marjanka, du, sade
Nazarka. Hon gör ju inte sällskap med någon.
Dukasjka rynkade ögonbrynen.
— Marjanka eller någon annan — det är sak samma, sade han.
— Försök då . . .
— Tror du jag är så angelägen? Flickor finns väl fullt upp i
stannitsan.
Och Dukasjka började åter vissla, där han gick utefter
kor-dongen och ryckte blad av buskkvistarna. Bäst som det var
stannade han vid en av buskarna, han hade blivit varse ett rakt,
jämnt rotskott, tog fram kniven under dolken och skar av det.
— Det skall bli till laddstake, sade han och lät spöet vina
genom luften.
Kosackerna sutto på barackens jordgolv kring ett lågt,
tatariska bord och åto kväll Talet föll på bevakningstjänsten.
— Vem skall nu ut? skrek en av kosackerna och vände sig
till fanjunkarn, som stod i den öppna dörren till lerhyddan.
— Ja, vem? utlät sig fanjunkarn. Farbror Burlak har varit
ute. Fomusjkin har varit ute, sade han i litet osäker ton. Kanske
ni går, du och Nazar? vände han sig till Duka. Ja och så
Jergu-sjov, han har väl sovit nog nu.
— När inte du har, hur skulle då han? sade Nazarka
halvhögt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
