Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
65
Kosackerna började skratta.
Jergusjov vaf samme kosack som stupfull legat och sovit
vid stugväggen. Han hade just kravlat sig in i baracken och
stod och gned sig i ögonen.
Under tiden hade Lukasjka rest sig och gjorde geväret i ordning.
— Ja, skynda er bara, ät och ge er av, sade fanjunkarn och
utan att vänta på samtycke stängde han dörren; det var tydligt
att han inte hyste någon stoffe tilltro till kosackernas hörsamhet.
Vore det inte order på det, skulle jag inte skicka ut någon, men
bäst det är kan ju sotniken komma sättande. Och det sägs ju
att åtta abreker har gett sig över.
— Visst, en måste, sade Jergusjov, ordning måste det vara.
Kan inte hjälpas, tiderna är såna. En måste, det säger jag.
Lukasjka satt med ett stort stycke fasan i båda händefna och
tittade ömsom på fanjunkarn, ömsom på Nazarka. Han
föreföll att vara fullkomligt likgiltig föf vad som försiggick och
skrattade åt båda.
Kosackerna hade ännu inte hunnit ge sig av, då farbror
Jerosjka, som förgäves suttit och vaktat under platanen, kom
in i den mörka baracken.
— Seså, pojkar, dånade hans bas under det låga taket och
överröstade alla andfa röster, jag går med er. Ni skall lura på
tjetjentser och jag på vildsvin.
VIII.
Det var redan alldeles mörkt, då farbror Jerosjka och tre
kosacker från kordongen i filtmantlar och med gevär på axeln
längs Terek styrde kosan till stället, där de skulle ligga på lur.
Nazarka hade varit motsträvig, men Lukasjka hade dundrat
åt honom, och nu bar det raskt i väg.
Efter att stumma ha gått några steg veko kosackerna av från
graven, och på en knappast skönjbar gångstig genom vassen gingo
de fram till Terek. Vid stranden låg en grov, svartnad stock, som
sköljts upp av vattnet, och vassen kring stocken var nertrampad.
— Skall vi ligga häf? frågade Nazafka.
— Varför inte? sade Lukasjka. Stanna du, jag kommer strax,
jag skall bara visa farbroi.
— Här är bästa platsen; ingen ser oss, men vi ser, sade
Jergusjov. Här stannar vi, det är bästa platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
