Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
LEO TOLSTOJ
där uppe i bergen, hur oförskräckt de gåvo sig över floden, hur
litet de fruktade kosackerna och hur de skulle kunna vada över
på något annat ställe. Och han smög fram och tittade utefter
floden, men ingenting stod att upptäcka.
Han upphörde att tänka på tjetjentserna, kastade blott då
och då en blick på floden och motsatta stranden och endast
väntade att det skulle bli tid att väcka kamraterna och bege
sig till stannitsan. Stannitsan väckte hågkomsten av Dunajka,
hans »lilla hjärta», som kosackerna kalla sina utkorade, och han
tänkte förtretad på henne.
Morgonens förebud, en silvervit dimma, började stiga över
vattnet, och några örnungar nära honom visslade skärande gällt
och slogo med vingarna. Slutligen nådde honom det första
hane-gället från den avlägsna stannitsan, strax därpå kom ett andra
utdraget galande och flera följde.
— Nu är det dags att väcka, tänkte Lukasjka, som hade
sin laddstake färdig och kände att ögonlocken blevo allt tyngre.
Han vände sig mot kamraterna och tittade efter vilka ben som
voro vems, men i detsamma tyckte han sig höra ett plaskande
på andra stranden och än en gång kastade han en blick på den
ljusnande bergranden under den omvända skäran, på
strandlinjen, på Terek och de simmande stockarna, som nu tydligt
urskildes. Det föreföll honom att han själv rörde sig och Terek
och stockarna voro orörliga, men synvillan varade blott ett
ögonblick. Åter började han speja. En stor, svart, grenig stam ådrog
sig särskilt hans uppmärksamhet. Den flöt mitt i floden, på
något besynnerligt sätt, utan att vagga och utan att vända sig.
Det föreföll honom till och med att den inte flöt med strömmen
utan tog sig fram över Terek på bankarna.
Lukasjka sträckte på halsen och började oawänt följa
stoc-ten med ögonen. Den seglade fram till en bank, stannade och
började vagga på ett konstigt vis. Lukasjka tyckte sig se en arm
sticka upp under stammen. —• Nu skjuter jag ihjäl en abrek!
tänkte han och grep bössan. Utan att brådska, men i en
handvändning hade han ställt upp ett stöd, lade geväret på det, spände
ljudlöst hanen och började sikta med återhållen andedräkt och
blicken oawänt riktad mot trädstammen. Jag bryr mig inte
om att väcka dem, tänkte han. Men hans hjärta bultade så hårt
i bröstet, att han hejdade sig och började lyssna. Plötsligt
plumsade stammen i vattnet och började åter flyta i riktning mot
ryska stranden. —• Måtte jag inte sikta fel! tänkte ban, och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
