Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
LEO TOLSTOJ
helige andes namn. Jag tittar genom röken och ser hur han kastar
sig, och jag tyckte jag hörde att han stönade. Ära vare Dig,
Herre, tänkte jag, jag har träffat! Och när han drev upp på
banken, då syntes det tydligt, han ville resa sig, men hade inte
krafter utan blev liggande. Alltihop såg man tydligt. Titta,
han rör sig inte, han måste vara död. Kosackerna har sprungit
i väg till kordongen, så att de andra inte skall komma undan.
— Så den fick du! sade gubben. Och nu är det att fortsätta
. . . Och åter skakade han sorgmodigt på huvudet. I detsamma
hördes högljudda röster och ett brak av grenar som knäcktes,
kosacker till häst och till fots närmade sig utefter stranden.
— Har ni båt med er? skrek Dukasjka.
—• Aha, Duka, där har vi den baddarn! Ner till stranden med
den! skrek en av kosackerna.
Utan att invänta båten började Lukasjka klä av sig. Han
tog inte ögonen från sitt byte.
— Vänta, Nazarka kommer med båten, skrek underofficern.
— Är du tokig! Han kanske lever och bara låtsas vara död.
Ta dolken med dig! skrek en annan kosack.
— Prat! skrek Duka tillbaka och slängde byxorna. I en
blink var han avklädd. Han korsade sig, tog ett spräng ner i
vattnet, som stänkte högt omkring, de vita armarna började röra
sig i kraftiga simtag, och med bröstet högt över vattenytan
kämpade han sig fram mot strömmen och styrde kurs mot banken.
Några av kosackerna pratade högljutt sinsemellan. Tre beridna
gåvo sig ut på rekognoscering. Bakom en udde i floden stack
båten fram.
Lukasjka steg upp på banken, lutade sig ned över kroppen
och ruskade den ett par gånger.
— Han är stendöd! ropade han gällt.
Tjetjentsen var träffad i huvudet. Han var iförd blåa byxor,
skjorta och tjerkeska, och på ryggen hade han bössa och dolk
fastbundna. Ovanpå alltsammans var dessutom den stora
trädgrenen bunden, som till en början hade förvillat Duka.
— Se där har vi allt fisken, sade en av kosackerna i skaran,
då tjetjentsens döda kropp lyftes ur båten och lades i gräset på
stranden.
— Så gul han är! anmärkte någon.
— Vart red de våra? Allihop är säkert på den här sidan. Om
han inte haft fler bakom sig, skulle han inte ha simmat som han
gjorde. Vad vore det för mening i att komma ensam? sade en tredje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
