Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
LEO TOLSTOJ
välbildade gestalt. Med ungdomens girigt fångande blick lade han
oreflekterat märke till de kraftiga och jungfruliga former, som
tecknade sig under det tunna linnet, och de vackra svarta ögonen,
riktade på honom med barnslig skräck och naturmänniskans
ohöljda nyfikenhet. — Se där är hon! tänkte Olenin. Och det
blir säkert många fler sådana, flög det sedan för honom, och han
öppnade nästa dörr. Gumman Ulitka stod, också i blotta linnet,
med ryggen vänd emot honom och sopade golvet.
— God dag, mor. Jag är här för att tala om kvarter . . .
började han.
Utan att räta på sig vände kosackkvinnan sitt bistra, men
ännu vackra ansikte emot honom.
— Är du här, säger du? Vill du driva med mig? He? Jag
skall driva med dig, jag! Pesten ta dig! skrek hon och sneglade
på gästen under sina rynkade ögonbryn.
Olenin hade trott att den uttröttade, tappra kaukasiska kår,
som han var medlem av, överallt och särskilt av kosackerna,
fältkamraterna, skulle hälsas med förtjusning, och därför blev
han bestört över ett sådant mottagande. Han tappade dock
inte koncepterna, utan ville förklara att han ämnade betala för
kvarteret, men gumman lät honom inte tala ut.
— Vad vill du här? Snyltare där! Stick inte hit ditt skabbiga
tryne! Vänta bara du, strax kommer husbond, och han skall nog
visa dig din plats. Jag vill inte ha dina usla pengar. Har man
hört på maken! Han skall snuska ner huset med tobak, och så vill
han betala med pengar. Nej, skjutas skulle du! gastade hon,
fallande Olenin i talet.
— Det märks att Vanjusja hade rätt, tänkte Olenin, tataren
är hyggligare, och följd av mor Ulitkas skällsord retirerade han
ur rummet. I förstugan flög Marjanka helt oväntat förbi honom,
fortfarande klädd i blotta linnet, men med en vit duk virad ända
upp till ögonen. På sina bara fötter ilade hon snabbt nerför
trappan, men nerkommen stannade hon, vände sig impulsivt om
och såg på den unge mannen med leende ögon, varefter hon
försvann bakom husknuten.
Den spänstiga, ungdomliga gången, de blixtrande ögonen,
som tittade fram under duken, och den kraftiga, välbildade
gestalten frapperade nu Olenin än starkare. — Det måste vara
hon, tänkte han. Kvarteret trädde helt i bakgrunden, och han
såg sig oupphörligt om efter Marjanka, medan han gick bort till
Vanjusja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
