Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA 79
— Och sicken jänta — precis lika vildsint! sade Vanjusja,
som alltjämt gick och styrde vid packvagnen, men hade fått en
litet gladare min. Precis som ett otämt föl. La femme! tillfogade
han med ljudlig, högtidlig röst cch slog till ett gapskratt.
XI.
På kvällen kom husbonden tillbaka från sitt fiskafänge, och
då ban fick höra, att han skulle få betalt för kvarteret, talade han
sin gumma till rätta och gick in på Vanjusjas fordringar.
Allt ofdnades till belåtenhet i det nya kvarteret, som låg i
en utkant av stannitsan. Värdfolket flyttade tillsammans i ena
stugan, och för tre rubel i månaden fick volontären den andra.
Olenin åt litet och gick sedan till vila. Då han vaknat fram
mot kvällen, tvättade och snyggade han sig, åt middag, tände en
cigarrett och slog sig ned vid fönstret, som vette åt gatan. Den
sneda skuggan från stugan bredde sig över den dammiga gatan
och till och med buktade sig upp på foten av huset mittemot,
vars branta vasstak blänkte i den nedgående solens strålar. Luften
hade svalnat. I stannitsan rådde stillhet. Soldatema hade
kvar-terat in sig och tystnat. Boskapshjordarna hade ännu inte drivits
hem, och folket hade ännu inte återkommit från arbetet.
Bångt borta på andra sidan Terek, i de trakter truppen
kommit från, hördes enstaka, dova skott.
Efter tre månaders bivackliv njöt Olenin av att känna
ansiktet nytvättat, alla lemmar utvilade och rentvagna. Även
sinnet kändes friskt och ljust. Han tänkte tillbaka på fälttåget
och de överståndna farorna. Han tänkte på att han skött sig
som en karl, inte visat sig sämre än andra och var upptagen i de
tappra kaukasiernas kamratlag. Moskvaminnena hade
förflyktigats. Det gamla livet var utplånat och ett alldeles nytt
liv, än så länge fläckfritt, hade tagit sin början. Som en ny
människa bland nya människor kunde han här förvärva sig en ny,
god tanke om sig själv. Med den känsla av livsglädje utan yttre
motiv, som hör ungdomen till, såg ban än genom fönstret på
barnen, som rullade trissa i skuggan kring huset, än på sitt
nyförvärvade lilla kvarter och tänkte på hur trevligt han skulle
ordna det för sig i denna sin nya tillvaro bland kosackerna.
Alltjämt kastade han också oupphörliga blickar på bergen och
himlen, och i alla hans minnen och fantasier blandade sig en stark
förnimmelse av naturens majestät. Hans liv hade inte gestaltat
6 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
