Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XI - XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
LEO TOLSTOJ
— Jag skall ta dig med på jakt, jag skall lära dig fånga fisk,
jag skall visa dig tjetjentser, en liten hjärtevän skall jag också
skaffa dig, om du vill. Sån karl är jag ... En riktig skojare!
och gubben skrattade. Men nu sätter jag mig, du far, jag är
trött. Karga? tillfogade han frågande.
—■ Vad betyder karga? frågade Olenin.
—• Det betyder »gott» på grusiniska. Det är mitt älsklingsord,
karga, och när jag säger karga kan det också betyda: »jag
skämtar». Seså, du far, nu låter du väl ta in tjichir? Har du någon
drabant-soldat, säg? Ivan! skrek gubben. Varenda soldat hos er
heter ju Ivan. Har du en Ivan, säg?
—i Ja, just precis en Ivan. Vanjusja, var snäll och gå och
hämta tjichir hos värdfolket.
— Vanjusja, det är ju detsamma som Ivan? Hur kommer det
sig att alla heter Ivan hos er, varenda soldat? Ivan och Ivan!
upprepade gubben. Be att du får ur en nyuppslagen tunna,
lillefar. De har den bästa tjichiren i hela stannitsan. Och mer än
trettio kopek för en åtting skall du inte betala, kom ihåg det, och då
blir hon ändå glad, häxan . . . Vårt folk är så dumt och så fräckt,
fortsatte farbror Jerosjka i förtroende, då Vanjusja gått, de räknar
inte er för människor. De håller dig för sämre än en tatar.
Ryssarna har inte rätta läran, säger de. Men efter min mening är du
också en människa, så soldat du är, du har också själ. Så menar
jag. Ilja Moseitj var soldat, men en sån präktig karl han var!
Eller hur, du far? Därför tjecker de våra inte om mig, men det
gör mig detsamma. Jag är en munter kurre, jag tycker om alla
människor, jag är Jerosjka och därmed jämnt, du far.
Och gubben klappade den unge mannen välvilligt på axeln.
XII.
Vanjusja var nu vid sitt allra bästa humör. Han hade ordnat
för sig inomhus, hade till och med rakat sig hos
kompanibarbe-raren och dragit ned byxorna över stövlarna till tecken att
kompaniet låg i kvarter.
Han såg på Jerosjka intresserat men misstänksamt, som på
ett märkvärdigt djur, ruskade på huvudet över det nedsmutsade
golvet och tog därpå fram två tomma buteljer under bänken och
begav sig till värdfolket.
—• God dag, kära söta, sade han, besluten att vara så älsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
