Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XII - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
85
också alla om oss. Vara kapten men inte ha några pengar —• vad
är det för bevänt med det?
—• Gå, för nu stänger jag, avbröt honom flickan.
Vanjusja kom tillbaka med vinet och förklarade för Olenin
att »la fille cest t’rès jolie», varefter han flinande gick sin väg.
XIII.
Under tiden slogs det tapto på torget. Folket kom hem från
arbetet. Utanför portarna råmade boskapen, som stod och
trängdes i de guldfärgade dammolnen. Flickor och hustrur rände
omkring på gator och gårdar och motade in kreaturen. Solen
försvann bakom en snötinne i fjärran och blåaktiga skuggor bredde
sig över jord och himmel. Ovan de mörknande trädgårdarna
tändes knappt skönjbara stjärnor, och småningom tystnade hela
stannitsan.
Då kosackkvinnorna motat in kreaturen, samlade de sig i
gathörnen och slogo sig ned på torvbänkarna, tuggande sina
solrosfrön. Till en sådan krets sällade sig också Marjanka sedan hon
mjölkat två kor och en buffelko.
Kretsen bestod av några hustrur och flickor och en gammal
kosack.
Samtalet rörde sig om den dödade abreken. Kosacken
berättade och kvinnorna gjorde frågor.
— Han får väl en stor belöning? frågade en kosackkvinna.
—• Ja, han lär få korset, säger de.
— Mosev ville göra honom orätt. Han tog geväret ifrån
honom, men befälet i Kislar fick veta det.
—i Han är då en riktig rackare den där Mosev!
—■ Det sägs att Dukasjka har kommit, inföll en av flickorna.
—• Ja, han och Nazarka sitter och super hos Jamka. (Jamka
var en ogift, liderlig kosackkvinna som höll en krog.) De lär
redan ha supit ur en halv kanna.
—• Sån tur han har den Halopp. Han både halar och håvar,
han. Men så är det en bra pojke också. Och så flink av sig. En
rättskaffens pojke. Far hans, Kirjak, var likadan, han brås på
far sin. När han vart skjuten, tjöt hela stannitsan över honom
... Se där kommer de ju, fortsatte den talande och pekade på
några kosacker, som närmade sig dem. Och Jergusjov har de med
sig. Tvi den fyllbulten!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
