Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
LEO TOLSTOJ
Bukasjka, Nazarka och Jergusjov hade tömt sin kanna och
voro nu ute för att söka flicksällskap. Alla tre och särskilt den
gamle kosacken voro rödare i ansiktet än vanligt. Jergusjov
raglade, skrattade med full hals och knuffade Nazarka ideligen
i sidan.
—• Hör ni, jäntor, varför sjunger ni inte? skrek han till
flickorna. Sjung en stump för oss, säger jag.
—■ Hur står det till? Hur står det till? hälsades det.
—• Varför skulle vi sjunga? Är det helgdag kanske? sade en
av kvinnorna. Sjung själv, eftersom du är så livad.
Jergusjov började gapskratta och gav Nazarka en knuff.
— Sjung du! Jag skall sjunga med, då skall ni få höra, säger jag!
—> Hur är det, små flickor, har ni somnat? inföll Nazarka.
Vi har kommit hit från kordongen för att ha roligt, vi. Nu har vi
druckit för Bukasjka.
Dä Bukasjka kommit fram till kretsen, hade han långsamt
lyft på mössan och stannat mitt framför flickorna. Hans breda
kinder och hals voro röda. Han stod stadigt på benen och talade
lågmält och avmätt; men i hans stillsamhet var det mera liv och
kraft än i Nazarkas pladder och fjäsk. Han erinrade om en
unghingst, som efter en yster galopp med ens blir stående som
fastvuxen med svansen i vädret och vidgade näsborrar.
Bukasjkas ögon logo, och han såg ömsom på de druckna
kamraterna, ömsom på flickorna, men sade just ingenting. Då
Mar-janka sällade sig till de andra, lyfte han lugnt och sävligt på
mössan igen, vek litet åt sidan för henne och fattade sedan pcsto
mitt framför henne, med ena benet lätt framåtsträckt och
tummarna innanför bältet, medan fingrarna lekte med dolken. Till
svar på hans hälsning böjde Marjanka långsamt pä huvudet,
varefter hon satte sig på bänken och tog fram solrosfrön ur en
påse vid barmen. Bukasjka knäckte frön och spottade skal utan
att ta ögonen från henne. Alla hade förstummats, då Marjanka
kom.
—• Nåå, blir ni hemma länge? bröt en av kvinnorna tystnaden.
—■ Till i morgon, svarade Bukasjka avmätt.
—• Nå, give Gud du får hederlig lön, sade kosacken. Jag är
glad för din skull, det sa jag nyss.
—< Och det säger jag, inföll den druckne Jergusjov och
skrattade. Så det är gäster här? tillade han och pekade på en soldat,
som just gick förbi. Gott soldatbrännvin tycker jag om.
—• Tre stycken satar har de prackat på oss, sade en av kvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
