Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
87
norna. Farfar har varit hos fogden, nien det är ingenting att
göra åt’et, sägs det.
— Har du fått det ledsamt, stackare? sade Jergusjov.
—> De har väl rökt ner hos er med tobak? frågade en annan
av kvinnorna. Ja, ute får de röka så mycket de vill, men inne i
stugan får de vackert låta bli. Om också fogden själv kommer,
ger jag mig inte vad den saken anbelangar. Och så stjäl de väl
på köpet. Fogden själv, den saten, har minsann inte tagit några.
— Jaså, du kan inte heller med dem, föll Jergusjov åter in.
— Det berättas också att flickorna har fått tillsägelse att
bädda sängarna åt soldaterna och bestå dem tjichir med honung,
sade Nazarka och sträckte fram benet som Lukasjka och sköt
mössan i nacken som han.
Jergusjov började gapskratta och slog armarna om flickan
som satt närmast.
— Det är dagsens sanning, säger jag.
—- Låt bli, din best, pep flickan. Jag skall tala om för mor.
— Gör det, skrek han. Men vad Nazarka säger är rena
sanningen. Det har stått på ett papper, och han är ju läskunnig Dagsens
sanning är det. Och han började omfamna nästa flicka i raden.
—• Vad är det med dig, din otäcking? skrattade den
rund-kindade, rödblommiga Ustenjka och drev till honom.
Kosacken ryggade baklänges och hade så när ramlat omkull.
—• Kors, de säger att flickor inga krafter har. Hon höll på att
slå ihjäl mig, den där.
— Det var väl hin onde som hade dig hit från kordongen, ditt
fä, utlät sig Ustenjka och brast på nytt i skratt. Du låg väl och
sov, när abreken kom. Annars hade han nog skurit halsen av dig,
och det hade varit så gott det.
—■ Å, dä hade du nog tjutit, skrattade Nazarka.
—1 kika mycket som jag skulle tjuta över dig.
—. Hon frågar inte efter nån, den där. Skulle hon ha gråtit?
Säg, Nazarka? sade Jergusjov.
Lukasjka såg hela tiden stum på Marjanka. Det märktes
att hans blick gjorde flickan förlägen.
—• Säg, du Marjanka, har de kvarterat in en officer hos er?
frågade han och gick närmare henne.
Marjanka höjde långsamt blicken och riktade den på
kosackerna, och som vanligt dröjde hon med svaret. Lukasjkas ögon
logo som om något särskilt, oberoende av samtalet, försiggick
mellan honom och flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
