Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
X.ËO TOLSTOJ
— De har det bra, de som har två stugor, blandade sig en
gumma i. Men till Fomusjkins har de skickat en annan
befälsperson, och han har proppat hela stugan full med sina saker, så
Fomusjkins har ingenstans att vara, sägs det. Har man nånsin
hört på maken — en hel hord har dragit in i stannitsan! Vad skall
man ta sig till? Som svarta pesten kommer de att fara fram här.
— Det sägs att de skall bygga en bro över Terek, inföll en
flicka.
—• Mig har det berättats, sade Nazarka och trädde närmare
Ustenjka, att de skall gräva en stor grop och kasta flickorna i den
för att de är sä elaka mot oss pojkar.
Återigen gjorde han under allmänt skratt en kärlig rundtur,
medan Jergusjov passerade förbi Marjanka, som satt närmast
i ordningen, och började omfamna en gumma.
—• Varför tar du inte Marjanka i famn? Alla i tur och
ordning! sade Nazarka.
— Nää, min gumma är sötare, skrek kosacken och kysste
gumman, som förgäves sökte värja sig.
—• Du kväver mig! skrek hon skrattande.
Ljudet av taktfasta steg i ändan av gatan avbröt munterheten.
Tre soldater i kappor och med gevär på axeln gingo att avlösa
posten vid sitt kompanis ammunitionskista. Korpralen, en
gammal ungkarl, kastade vreda blickar på kosackerna och styrde rätt
på Dukasjka och Nazarka, som stodo mitt ute på vägen. Nazarka
vek åt sidan, men Lukasjka knep ihop ögonen, vände sin breda rygg
åt soldaterna och rörde sig inte ur fläcken.
— Här står folk, gå åt sidan, sade han med en snedblick och
en högdragen nick åt soldaterna.
Soldaterna gingo stumma förbi, fötterna stampade taktfast
i den dammiga vägen. Marjanka brast i skratt och alla de andra
flickorna stämde in.
—• Såna granna pojkar! sade Nazarka. Ser de inte ut som
kyrksångare, va, i sina långrockar? Och han började härma
deras marschsteg.
Återigen brusto alla i gapskratt.
Lukasjka gick långsamt fram till Marjanka.
—• Var hos er bor officern? frågade ban.
Marjanka funderade litet.
—- Han har fått nya stugan, sade hon.
— Är ban gammal eller ung? frågade Lukasjka och satte
sig bredvid flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
