Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
LEO TOLSTOJ
—• Ja, du far, sade gubben, du kände mig inte i mina
glans-dar, då skulle du ha sett! Nu slickar Jerosjka krukan, men
på den tiden var Jerosjka berömd i hela regementet. Vem hade
bästa hästen, vem hade bästa sabeln, till vem gick man på
sup-giüe, vem skickades upp i bergen att slå Achmet khan? Jerosjka
och aldrig annat än Jerosjka! Vem tyckte flickorna mest om?
Jerosjka förstås. För se jag var en riktig dzjigit jag, söp och
stal och rövade hjordar uppe i bergen, och sjunga visor kunde
jag som ingen ann —• till allt dugde jag. Nu för tiden finns inte
såna kosacker mer. En ynkedom att se dem! De går i stövlar
så här höga (Jerosjka satte handen en aln över marken) och
går jämt och tittar på dem och tycker de är fina. Eller också
super de sig fulla —• inte som folk utan som något annat. Nej,
se jag —. jag var tjuv-Jerosjka jag. Både i stannitsorna och
uppe i bergen kände de mig. Furstar var bröder med mig och
kom och hälsade på mig. Med alla var jag bror och vän —■ tatarer
och armenier och soldater och officerare —• alla var mig lika
goda, bara de kunde supa. Du skall hålla dig ren från umgänget
med världen, säger de; drick inte med soldaten, ät inte med
tataren.
—• Vilka säger det? frågade Olenin.
—• Våra kyrkherrar. Men hör pä en mullah eller tatarisk
kadi. Ni otrogna giaurer, säger de, varför äter ni svin? Var
och en har alltså sin lag. Och efter min mening kommer allt
på ett ut. Allt har Gud skapat människan till förnöjelse.
Ingenting är synd. Se bara på det vilda djuret. Det lever både i den
tatariska vassen och i vår. Vart det kommer är det hemma.
Vad Gud ger tar det. Men de våra, de säger att för sånt kommer
vi till helvetet. Jag tror för min del att det är lögn alltihop.
—• Iyögn —• vad? frågade Olenin.
—< Vad svartrockarna säger. Hos oss i Tjervlenna, du far,
fanns det en krigsäldste —< bror och vän med mig. Det var en
karsk en, just som jag. Han vart dödad i Tjetjna. Han brukade
säga att allt det där hittade svartrockarna på. När du kölar
av, så växer det upp gräs på din grav och det är alltihop. Gubben
skrattade till. Ja, det var en tosing.
—’ Hur gammal är du egentligen? frågade Olenin.
—■ Det vete Gud. Nog är jag väl sjutti. På den tiden då ni
hade kejsarinna var jag redan rätt så gammal. Räkna efter själv
hur mycket det blir. Blir det sjutti?
—> Jaa då. Och ännu är du så duktig ändå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
