Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
99
—• Ja men jag måste köpa häst, och de säger att jag inte får
en pä andra sidan floden för mindre än femtio rubel. Och mor
har ännu inte sålt vinet.
— Bab, det är väl ingenting att bekymra sig över, sade
gubben. När farbror Jerosjka var vid dina år stal han redan hela
hjordar från nogajerna och drev dem över Terek. Ibland sålde
jag en präktig häst för ett stop brännvin eller en mantel.
—■ Sålde ni så billigt? undrade Lukasjka.
—• Du är ett nöt, Marka, just ett nöt. Den som rövar är väl
aldrig gnidig. Men du har väl aldrig så mycket som sett ens hur
man driver i väg hästar. När jag var vid dina år, var jag en annan
sorts kosack.
—■ Hur så? frågade Dukasjka.
Gubben runkade föraktfullt på huvudet.
—- Farbror Jerosjka knusslade aldrig på något. Därför var
också bela Tjetjna vän med mig. Kom det någon och hälsade på
mig, söp jag honom full och var gästvänlig på alla vis, han fick
ligga och sova hos mig, och kom jag sen och hälsade på honom
fick jag en föräring med mig hem. Så brukas det bland folk, men
så är det inte nu för tiden; det enda de unga pojkarna roar sig med
är att tugga frö och spotta skal, slöt gubben ringaktande och
härmade hur nutidens kosacker tuggade solrosfröna och spottade
ut skalen.
—" Ja, jag vet minsann, sade Dukasjka, det är så.
— Vill du vara karl, så var dzjigit och inte muzjik. En muzjik
han köper sig häst, radar upp pengarna och leder bort hästen.
De sutto tysta några ögonblick.
—• Det är så långtrådigt, farbror, både i stannitsan och vid
kordongen, och inte kan man ge sig av på äventyr. Alla är såna
mesar. Nazarka skulle väl vara den ende. Häromdagen var vi
i aulen, och Girej-khan föreslog att vi skulle ge oss i väg till Nogaj
efter hästar. Men ingen ville, och hur skulle jag kunnat ensam?
—• Men farbror Jerosjka då? Tror du jag är orkeslös kanske?
Nej du, hit med en häst, så ger jag mig tvärt av till Nogaj.
—■ Du pratar, sade Dukasjka. Säg mig hellre hur jag skall
göra med Girej-khan. Han säger: För bara hästarna fram till
Terek, och om jag sä kommer med en hel flock skall han finna
plats för dem. Men han är ju också rakad på hjässan, man vet
inte om man törs tro honom.
—■ Girej-khan kan man tro på, bela hans släkt är bra folk.
Hans far var god vän med mig. Men lyd farbrors råd, för det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
