Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XVIII - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
109
—- Håll ögonen på hunden, du. I kväll skall jag berätta vidare,
sade gubben och pekade på sin favorit Ljam.
De tystnade.
Då de gått hundra steg, stannade gubben på nytt och pekade
på ett spö, som låg tvärsöver vägen.
—- Vad tror du om det här? sade han. Tror du det är som det
skall vara? Nej. Det här spöet ligger illa.
— Illa? Hur så?
Gubben smålog.
— Du begriper då ingenting. Hör på vad jag säger! När en
käpp ligger på det här viset, skall du inte kliva över den utan
antingen gå en omväg eller kasta den åt sidan och läsa en bön:
»I Faderns, Sonens och Den helige andes namn»; sen kan du gå pä.
Då gör det ingenting. Det har de gamla lärt mig.
— Sådant struntprat! sade Olenin. Berätta hellre om
Marjanka. Hur var det, gör hon sällskap med Lukasjka?
— Tyst nu! viskade gubben. Nu skall du bara lyss. Nu
kommer vi in i täta skogen.
Och ljudlöst klivande i sina pjäxor gick gubben före på en smal
stig, som ledde in i en tät, snårig storskog. Några gånger vände
han sig med rynkad panna om och såg på Olenin, som kom
stampande i storstövlar och bar bössan så ovarsamt att den några
gånger fastnade i trädgrenarna över stigen.
— Gör inget buller, gå tyst, soldat? viskade gubben i ilsken
ton.
Det kändes på luften att solen gått upp. Dimman skingrade
sig, men kringsvepte alltjämt trädtopparna. Skogen föreföll
fruktansvärt hög. Vid vart steg framåt ändrade den utseende.
Vad som förefallit att vara ett träd befanns vara en buske eller
ett vassrör.
XIX.
Dimman lyfte delvis och blottade våta vasstak, delvis
förvandlades den i dagg, som blötte vägen och gräset utefter
inhägnaderna. Överallt steg rök ur skorstenarna. Folket vandrade
ut från stannitsan —• somliga till àke^arbetet, andra till floden,
ännu andra till kordongen.
Jägarna gingo i jämbredd på den fuktiga, gräsbevuxna vägen.
Hundarna sprungo på ömse sidor, viftade med svansarna och
tittade sig oupphörligt om efter husbonden. Myriader mygg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
