Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
115
Han lyfte bössan till kinden och sköt. Fasanen gjorde en voit i
luften, föll som en sten ner i snåren och blev hängande i grenarna.
—• Bra gjort! skrek gubben, som själv inte kunde skjuta i
flykten.
De plockade upp fasanerna och gingo vidare. Upplivad av
rörelsen och berömmet pratade Olenin oavlåtligt.
—• Halt, hitåt skall vi, avbröt honom gubben. I går såg jag
hjortspår här.
De veko rätt in i tjocka skogen, och efter att ha gått några
hundra steg kommo de fram till en sankmark bevuxen med vass
och delvis under vatten. Olenin blev allt längre efter den gamle
jägarn, och ett tjugutal steg framför honom böjde sig farbror
Jerosjka ned och nickade och vinkade menande. Då Olenin hann
fram, visade gubben honom spåren av människofötter.
— Ser du?
—■ Jaa. Än sen? sade Olenin och försökte tala så lugnt som
möjligt. Människospår.
Ofrivilligt flögo hans tankar till Coopers Pathfinder och
abre-kerna, och då han såg hur försiktigt gubben smög framåt, kunde
han inte besluta sig för att göra några frågor, osäker om det var
en fara eller endast jakten, som föranledde försiktigheten.
—- Neej, det är mitt spår, sade gubben och pekade på ett
knappast skönjbart djurspår i gräset.
Gubben gick vidare, och nu höll sig Olenin vid hans sida.
Då de gått ytterligare ett tjugutal steg i riktning nedåt, kommo
de till ett vildpäronträd, under vars vida krona marken låg bar och
täckt av färsk djurspillning.
Den av vildvin omramade platsen liknade en mörk, sval berså.
—i Han var här i morse, sade gubben med en suck, det syns
att lägret nyss har varit varmt.
Plötsligt hördes ett fruktansvärt brak i skogen ett tiotal
steg från dem. Båda sprutto till och grepo bössorna, men
ingenting syntes, de blott hörde hur grenar bräcktes. För ett ögonblick
ljöd en taktfast, snabb galopp, braket övergick till ett dån, som
avlägsnade sig mer och mer och ekade allt vidare i den tysta
skogen. Olenin kände det som om något brustit inom honom. Fåfängt
stirrade han in i den gröna väggen, och slutligen vände han sig
om och kastade en blick på gubben. Farbror Jerosjka stod orörlig
med bössan tryckt mot bröstet, mössan hade åkt på nacken, ögonen
brunno med en underlig glöd och den gapande munnen med sina
8 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
