Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
på. Och han upptäckte att han just hade varit kosacken, som
arbetade i vingården samman med sin hustru eller en abrek uppe
i bergen eller vildsvinet som just flydde för honom. Under tiden
lyssnade han oavlåtligt, spejade och väntade på en fasan, ett
vildsvin eller en hjort.
Var kväll utan undantag satt farbror Jerosjka hos honom.
Vanjusja bar in en åtting tjichir, och de pratade stillsamt, drucko
sitt lystmäte och gingo sedan belåtna till vila var och en på sitt
håll. Dagen därpå återigen jakt, återigen sund trötthet, återigen
en pratstund vid glaset och samma lyckokänsla. En och annan
helgdag och vilodag stannade han hemma hela dagen. Då var
han huvudsakligen upptagen av Marjanka. Utan att själv
reflektera över det följde han girigt varje hennes rörelse från sina fönster
eller förstukvxsten. Han såg på Marjanka och älskade henne
(så trodde han åtminstone) på samma sätt som han älskade
himlens och bergens skönhet och hade ingen tanke på att söka närma
sig henne. Det tycktes honom uteslutet att mellan honom och
henne kunde uppstå ett sådant förhållande som var möjligt
mellan henne och kosacken Dukasjka eller, än mera otänkbart,
ett sådant som var möjligt mellan en rik officer och en
kosackflicka. Det tycktes honom att om han försökte följa sina
kamraters exempel, skulle hans nuvarande ogrumlade, kontemplativa
njutning förbytas i en avgrund av kval, besvikelse och ånger.
Dessutom hade han redan beseglat sin ställning till Marjanka
med en akt av självuppoffring, som berett honom djup
tillfredsställelse. Därtill, och det var just huvudsaken, var han på något
vis rädd för henne och skulle inte för aldrig det ha vågat rikta
ett kurtisant ord till henne.
En dag på sommarn gick Olenin inte ut på jakt utan satt
hemma. Helt oväntat inträdde till honom en bekant från Moskva,
en ung man som han hade mött ute i societeten.
— Ah, mon cher, vad jag blev glad, då jag fick höra att ni
var här! började han på sin Moskvafranska och fortsatte sedan
att späcka sitt tal med franska fraser. Jag hörde dem tala om
Olenin. Vilken Olenin? Å, så glad jag blev! ... Så fogade då
ödet att vi skulle träffas igen. Nå, hur står det till med er? Vad
har ni för er? Varför är ni här?
Och furst Bjeletskij berättade hela sin historia: han hade
gått in vid detta regemente tills vidare, chefen hade utnämnt
honom till adjutant och efter fälttåget skulle han tillträda
befattningen, fastän han visst inte var angelägen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
