Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
XXIV.
Klockan var fem på morgonen. Vanjusja tände samovaren
på förstukvisten. Olenin hade redan ridit i väg för att bada i
Terek. (Nyligen hade han hittat på ett nytt nöje — bada hästen
i Terek.) Värdinnan var inne i sin stuga, ur vars skorsten det
steg ett tjockt, svart rökmoln från den nyss tända spisen;
dottern mjölkade buffelkon i ladugården. — Vill du stå still, din
rackare! hördes hennes otåliga röst därinifrån och omedelbart
därefter mjölkens entoniga strilande. På gatan utanför hördes
ystert hästtramp, och barbacka på en våtblank, mörkgrå,
under-sätsig häst red Olenin in genom porten. Marjankas vackra huvud
i röd duk tittade ut ur ladugårdsdörren och försvann på nytt.
Olenin var iförd linneskjorta, vit tjerkeska, bälte och dolk och
en hög mössa. Han satt litet besvärat på den välfödda hästens
våta rygg, och med handen om bössan lutade han sig fram för
att öppna porten. Hans hår var ännu vått, hans ansikte lyste
av ungdom och hälsa. Han trodde själv att han tog sig bra och
stilfull ut och var lik en dzjigit, men han misstog sig. Varje
kaukasier såg vid första anblicken att han var en rysk militär.
Då han upptäckte flickhuvudet, som tittade fram, böjde han sig
ännu spänstigare och kastade upp porten, varpå han drog åt sig
tyglarna och red in på gården.
— Är teet färdigt, Vanjusja? ropade han glättigt, utan att
se åt ladugårdsdörren. Med tillfredsställelse kände han hur den
vackra hästen dansade under honom på gårdens torra lerjord.
— C’est prett, svarade Vanjusja.
Olenin hade en känsla av att Marjankas vackra huvud
alltjämt tittade ut genom ladugårdsdörren, men han kastade inte
en blick ditåt. Då han hoppade av hästen, fastnade bössan i
trappräcket, han gjorde en klumpig rörelse och tittade i
detsamma förskräckt åt ladugården, men där syntes ingen, han hörde
blott mjölkens entoniga strilande.
Han gick in i stugan, och efter en stund kom han tillbaka
ut på trappan med en bok och en pipa och satte sig vid sitt teglas
på den sida, som ännu inte var belyst av morgonsolens sneda
strålar. Han ämnade stanna hemma hela förmiddagen i dag
och hade för avsikt att skriva några länge uppskjutna brev; men
det bar honom emot att lämna utsiktsplatsen på trappan, han
ryggade tillbaka för rummet därinne som för ett fängelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
