Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
129
Matmodern eldade upp ugnen, dottern drev kreaturen i bet,
och återkommen började hon samla ihop och klyva sönder
gödsel-bränsle vid staketet. Olenin läste, men förstod ej ett ord av vad
som stod i den uppslagna boken. Han lyfte oupphörligt ögonen
från den och såg på den kraftiga unga kvinnan, som rörde sig
framför honom, ibland i den gråa morgonskuggan som föll från
huset, ibland ute på den solbadade gården, där den ståtliga
gestalten i den bjärta dräkten kastade en svart skugga. Inte
en rörelse av henne ville han förlora. Han njöt av att se hur
ledigt och graciöst hennes överkropp böjde och rätade sig, hur
den röda skjortan, som utgjorde hela hennes dräkt, draperade
sig över bröstet och kring de välformade benen, hur barmen
höjde och sänkte sig, bur de smala fötterna i ett par gamla röda
skor trampade marken, hur de kraftiga armarna med spända
muskler — hon hade kavlat upp ärmarna ■— liksom i vredesmod
svängde hackan och hur de djupa, svarta ögonen ibland sände
honom en blick. Fast de fina ögonbrynen rynkades, lästes
tillfredsställelse i blicken och medvetandet om att hon var vacker.
•— Vad ser jag, Olenin, har ni redan varit uppe länge? sade
Bjeletskij, som trädde in på gården i kaukasisk officerssyrtut.
■— Ah, Bjeletskij! hälsade Olenin och räckte fram handen.
Är ni så tidigt uppe?
— Vad skall man göra? Jag har blivit utkörd. Jag skall ha
bal i dag. Marjanka, du kommer väl till Ustenjka? vände han sig
till flickan.
Olenin förvånade sig över att Bjeletskij kunde tilltala henne
så obesvärat. Men Marjanka tycktes inte ha hört. Hon böjde
ned huvudet, tog sin hacka på axeln och gick med sin raska,
manhaftiga gång bort till mjölkkammaren.
•— Hon är blyg, den lilla, hon är blyg, sade Bjeletskij och såg
efter henne. Det är för er hon är blyg, och med ett muntert
leende sprang han upp på förstukvisten.
•— Skall ni ha bal, säger ni? Vem har kört ut er?
— Det skall bli bal hos Ustenjka, hos min värdinna, och
ni är inbjuden. Bal — det vill säga en pirog och ett flickmöte.
■— Men vad skall vi göra där?
Bjeletskij smålog illmarigt, blinkade och visade med huvudet
på mjölkkammarn där Marjanka var.
Olenin ryckte på axlarna och rodnade.
— Ni är då en konstig människa, sade Bjeletskij. Seså,
berätta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
