Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
131
nor man kan se — och leva som en munk! Vad är det för roligt?
Varför skall man fördärva livet för sig och inte njuta av vad som
bjuds? Har ni hört att vårt kompani skall bryta upp till
Vos-d visenska ja?
— Jag undrar det. Jag har hört att åttonde kompaniet skall
dit, svarade Olenin.
— Nej, jag har fått brev från adjutanten. Han skriver att
fursten själv ämnar vara med på fälttåget. Det skall bli roligt
att få träffa honom. Jag börjar finna det långtrådigt här.
— Det sägs att det skall bli en attack snart.
— Det har jag inte hört; men jag har hört att Krinovtsyn har
fått Anna för en attack. Han väntade att bli befordrad till
löjtnant, sade Bjeletskij skrattande. Där fick han! Han har gett sig
av till staben ...
Det började skymma, och Olenin tänkte på kvällens
tillställning. Inbjudningen plågade honom. Han hade lust att gå,
men undrade med en känsla av beklämning, ja, nästan
förskräckelse, hur det hela skulle avlöpa. Han visste att inga äldre skulle
komma, endast flickor. Hur skulle det bli? Hur skulle han uppföra
sig? Vad skulle han säga? Vad skulle de säga? Hur skulle han
kunna finna några anknytningspunkter med kosackflickorna . ..
riktiga vildinnor som de voro? Bjeletskij hade berättat om sådana
besynnerliga, cyniska tilltag. Det kändes underligt att tänka att
han skulle komma att vara i samma rum som Marjanka och kanske
tala med henne. Det föreföll honom omöjligt, då han tänkte på
hennes stolta, högdragna hållning. Men Bjeletskij hade sagt att
allt gick så otvunget till. — Är det möjligt att Bjeletskij kommer
att behandla Marjanka som han brukar behandla de andra?
Det skall bli intressant att se, tänkte han. Nej, det är bäst att inte
gå. Alltihop är otäckt, gement, och framför allt — det tjänar
ingenting till. Men åter började han förföljas av undran hur det hela
skulle avlöpa. Och han var ju på sätt och vis bunden av sitt ord.
Fortfarande obeslutsam gick han hemifrån, men styrde sina
steg till Bjeletskijs stuga och gick in.
Stugan där Bjeletskij bodde var alldeles lik Olenins egen.
Den stod på stolpar ett par alnar över marken och bestod av två
rum. I det första, dit en svängd liten trappa förde, lågo efter
bruket bland kosackerna kuddar, bolstrar, filtar och täcken
vackert och smakfullt ordnade utefter ena väggen. På
kortväggarna hängde kopparkärl och vapen, under bänken lågo meloner
och pumpor. I rummet innanför stodo en stor spis, ett bord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
