Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
133
— Som du tycker.
— Åt allihop? frågade den gamle soldaten menande.
Pepparkakorna är dyrare. De kostar sexton kopek.
— Åt allihop, åt allihop, sade Olenin och satte sig vid fönstret,
själv förvånad över att hans hjärta bultade som om han stod i
begrepp att företa sig något straffvärt.
Han hörde hur det blev ett skrik och pip i flickstugan, då
Bjeletskij gjort sitt inträde där, och några minuter därefter såg
han hur den unge officern skrattande och skrikande kom
utrusande och sprang upplör sin trappa.
— De har kört ut mig, sade han.
En liten stund efteråt kom Ustenjka in i rummet och bjöd
högtidligt gästerna att infinna sig, ty nu var det färdigt.
Då de steg in i stugan, var i själva verket allt färdigt. På
bordet, täckt med en alldeles för liten servett, stod en karaff med
tjichir samt torkad fisk. I rummet luktade deg och vindruvor.
Sex flickor i sina helgdagsbesjmeter och utan huvuddukar som
alltid annars stodo inklämda i vrån bakom ugnen och tisslade och
fnittrade.
— Ber er Ödmjukast komma och fira min skyddsängel, bjöd
Ustenjka gästerna till bords.
Olenin letade med blicken rätt på Marjanka i hopen av flickor,
allesammans vackra, och det smärtade och pinade honom, att
han skulle träffa henne under så ovärdiga och obehagliga
omständigheter. Han kände sig dum och otymplig och beslöt att göra
som Bjeletskij gjorde. Denne gick litet högtidligt, men
självsäkert och obesvärat fram till bordet, drack en skål för Ustenjka
och uppmanade de andra att göra likadant. Ustenjka förklarade
att flickorna inte drucko vin.
— Om det vore honung i, utlät sig en röst ur flickhopen.
Man ropade på kalfaktorn, som just kommit tillbaka från
handelsboden med honung och kakor. Kalfaktorn sneglade halvt
avundsjukt, halvt föraktfullt på de enligt hans mening lättfärdiga
herrarna, lämnade ordentligt och samvetsgrant honung och
pepparkakor, inlindade i grått omslagspapper, och började redogöra för
vad alltsammans kostat och hur mycket han hade tillbaka. Men
Bjeletskij körde ut honom.
Efter att ha blandat honungen med vinet i de fyllda glasen
och radat upp pepparkakorna på bordet drog Bjeletskij med våld
fram flickorna ur deras vrå och började dela ut kakorna. Olenin
lade ofrivilligt märke till hur Marjankas solbrända men lilla hand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
