Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXVI - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
139
och i fält med kosackerna. — Varför gör jag det inte? Vad väntar
jag på? frågade han sig själv. Och han bannade och hånade sig:
Är jag kanske rädd för att göra vad jag anser förnuftigt och rätt?
Är kanske önskan att vara en simpel kosack, leva samman med
naturen, inte göra någon ont utan tvärtom göra människorna
gott — är det kanske dummare att drömma om det än om vad
jag förr brukade drömma — till exempel bli minister eller
regementschef?
Men en inre röst sade honom, att han skulle vänta och ej
bestämma sig ännu. Han hölls tillbaka av ett dunkelt medvetande
om att han ej helt skulle kunna leva Jerosjkas och Lukasjkas liv,
därför att hans lyckobegrepp var ett annat än deras, han hölls
tillbaka av tanken att lyckan består i självuppoffring. Hans
handlingssätt mot Lukas jka gladde honom alltjämt. Ständigt sökte
han tillfälle att offra sig för andra, men inga tillfällen erbjödo
sig. Ibland glömde han bort sitt nyupptäckta lyckorecept och
ansåg sig 1 stånd att helt gå upp i farbror Jerosjkas liv. Men
sedan besinnade han sig plötsligt och hakade sig på nytt fast
vid tanken på medveten självuppoffring; och från den
utsiktspunkten såg han lugnt och stolt på hela mänskligheten och på
alla andras lycka.
XXVII.
En dag före vinskörden kom Lukasjka ridande till Olenin.
Han såg käckare ut än vanligt.
— Nå, hur är det med dig, skall du gifta dig? frågade Olenin
glatt och gick honom till mötes.
Lukas jka svarade inte på frågan.
■— Titta här, jag har bytt er häst på andra sidan floden.
Det är en som heter duga, den här. Jag förstår mig på hästar.
De mönstrade den nya hästen och läto den springa på gården.
Det var verkligen en ovanligt vacker häst, en långsträckt, kraftig
fux med glänsande hårrem, yvig svans och silkeslen man och
pannlugg. Han var så välfödd att man kunde ligga och sova på ryggen,
som Dukasjka uttryckte sig. Hovar, ögon, tänder — allt var så
ädelt format Som blott hos de renaste fullblod. Olenin kunde
inte se sig mätt på hästen. Maken hade han ännu aldrig sett i
Kaukasien.
•— Och så han springer! sade Dukasjka och klappade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
