Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
på halsen. Och så klok han är, han följet husbonden som en
hund.
— Gav du mycket i mellangift? frågade Olenin.
— Det har jag inte räknat efter, svarade Dukasjka
småleende. Jag fick den av en god vän.
— Det är ett praktexemplar till häst. Vad vill du ha för den?
frågade Olenin.
— Jag har blivit bjuden hundrafemtio penningar, men er
skall jag ge den för ingenting, sade Dukasjka glatt. Säg bara ett
ord, så får ni den. Jag sadlar av den, ta den! Dåt mig också
få göra er en tjänst.
— Nej, inte på villkor.
— Men se här har jag i alla fall med mig en gåva åt er, och
Dukasjka knäppte upp bältet och lösgjorde en av de två
dol-kama som hängde vid en rem. Jag har fått den på andra sidan
floden.
— Nå, tack då!
— Och vindruvor har mor lovat att själv gå hit med.
— Nej, det får hon inte, eller också skall vi göra upp
ordentligt. Jag tänker ju inte betala dig för dolken.
— Fattas bara det, vänner som vi är. Girej-khan på andra
sidan floden bjöd mig in i saklan och sa: Välj vad du vill. Och
jag valde den här dolken. Sådan är seden hos oss.
De gingo in i stugan och Olenin bjöd på vin.
— Kommer du att stanna här nu? frågade han.
— Nej, jag har kommit för att säga farväl. Jag har blivit
förflyttad från kordongen till en sotnia på andra sidan Terek.
Nazarka och jag skall just ge oss i väg.
— Men när blir bröllopet då?
— Jag kommer snart hem, och då skall det bli trolovning,
men sen skall jag ut i tjänst igen, svarade Dukasjka motvilligt.
— Men vad vill det säga, skall du inte träffa din brud?
— Varför skulle jag det? Vad är det att se på henne? När
ni kommer ut i fält, så fråga i vår sotnia efter Dukasjka
Bredrygg. Och så mycket vildsvin där finns! Jag har skjutit två
stycken. Jag skall visa er dit.
— Nå, farväl då, och Gud vare med dig!
Dukasjka steg till häst och red ut på gatan, där Nazarka
väntade honom. Marjanka gjorde han ingen min av att söka upp.
— Skall vi inte ditåt? frågade Nazarka och blinkade åt det
håll där Jamka bodde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
