Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXVIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
145
tte glas tjichir vaknade minnet av forna dagar, och han stämde
upp verkliga kosack- och tatarvisor. Mitt i en av sina
favorit-visor började han plötsligt darra på rösten, och han tystnade o ch
endast fortfor att kvintilera på balalajkan.
— Ack, du min vän! sade han.
Olenin såg sig om, hans röst ljöd så besynnerlig. Gubben
grät. Han hade tårar i ögonen och en rann utför kinden.
— Ja, min tid den är förbi och kommer aldrig igen, sade
han småsnyftande och tystnade på nytt. Drick, vet jag, varför
dricker du inte? skrek han plötsligt med sin vanliga
tordöns-röst, utan att torka bort tårarana.
Särskilt djupt tycktes en tatarisk visa gripa honom. Den
innehöll helt få ord, hela tjusningen låg i det sorgmodiga omkvädet:
»Aj daj dalalaj.» Jerosjka översatte orden: En tapper yngling
drev boskapshjorden från aulen upp i bergen, ryssarna kommo,
de satte eld på aulen, mördade alla männen och togo alla
kvinnorna till fånga. Ynglingen kom tillbaka från bergen: där aulen
stått var nu en öde plats, mor och bröder voro borta, hemmet
var borta, ett enda träd fanns kvar. Ynglingen satte sig under
trädet och brast i gråt. Ensam som det stod nu han, och
ynglingen sjöng: »Aj daj dalalaj.» Och detta klagande,
hjärtegri-pande omkväde tog gubben om och om igen.
Då han slutat sista strofen ryckte Jerosjka helt plötsligt
en bössa från väggen, sprang ut på gården och sköt av ett
dubbel-skott i luften. Och återigen stämde han upp, än svårmodigare:
»Aj daj dalalaj a-a.»
Olenin, som följt efter honom ut på trappan, såg stum mot
det håll av den mörka stjärnhimlen där skotten blixtrat. Hos
värdfolket lyste ljus och där hördes prat. Flickor stodo flockade
vid trappan och fönstren, och andra sprungo av och an mellan
storstugan och förstun. Några kosacker kommo utspringande ur
förstun vid skotten och föllo skränande in i Jerosjkas omkväde.
— Varför är du inte med på förlovningsfesten? frågade
Olenin.
— Nej, de där får vara för mig, svarade gubben, som man
tydligen hade förnärmat på något vis. Jag kan inte med dem.
Tvi sånt folk! Kom så går vi in till dig. De får festa på sitt håll,
vi skall festa på vårt.
Olenin återvände in.
— Nå, hur är det med Dukasjka, är han glad? Tittar ban
inte in till mig? frågade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
