Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
LEO TOLSTOJ
än starkare min svaghet, min brist på helgjutenhet. Jag kunde
inte glömma mitt jag och mitt oharmoniska, komplicerade,
osköna förflutna. Och min framtid tedde sig än hopplösare för
mig. Var dag hade jag framför mig de fjärran snöbergen och den
storvulna, strålande kvinnan. Men den enda möjliga jordiska
lyckan — den var inte för mig, hon var inte för mig. Det på
en gång ohyggligaste och ljuvaste i mitt läge är att jag känner,
att jag förstår henne men hon aldrig skall förstå mig. Det är inte
därför att hon står lägre än jag, som hon inte förstår mig, tvärtom,
men hon bör inte förstå mig. Hon är lycklig, hon är som naturen,
lugn och trygg och sluten inom sig själv. Och jag snedvridna,
svaga varelse, jag vill att hon skall förstå min vanskaplighet
och mina kval.
Jag sov inte om nätterna, jag tillbragte dem utanför hennes
fönster. Men jag hade inga som helst avsikter med det, och jag
gjorde mig inte reda för vad som rörde sig inom mig.
Den adertonde ryckte vårt kompani ut på en expedition.
Tre dagar tillbragte jag borta från stannitsan. Jag kände mig
tungsint och liknöjd för allt. Visorna, kortspelet, dryckeslagen,
pratet om befordringar i kamratlaget var mig mera motbjudande
än vanligt. Nyss kom jag tillbaka, återsåg henne, min stuga,
farbror Jerosjka, snöbergen från min förstukvist, och en sådan
stark, ny känsla av glädje grep mig att jag förstod allt. Jag
älskar Marjanka med verklig kärlek, för första och enda gången
i mitt liv älskar jag. Nu vet jag vad som rör sig inom mig.
Jag är inte rädd att förnedra mig genom min känsla, jag blygs
inte över min kärlek, jag är stolt över den. . . Jag rår inte för
att jag fått henne kär. Det skedde mot min vilja. Jag sökte
undkomma min böjelse genom självförnekelse, jag intalade mig
att jag var glad över kärleken mellan kosacken Lukasjka och
Marjanka, men endast eggade upp min egen kärlek och
svartsjuka. Detta är ingen ideell, så kallad upphöjd kärlek, som jag
känt förut, det är inte det slags böjelse, då man finner en
njutning i sin kärlek, känner sig själv vara källan till sin känsla och
alltigenom själv är aktiv. Också det har jag prövat förr. Än
mindre är det ett begär efter njutning. Det är något annat. Det
är möjligt att jag i henne älskar naturen, personifikationen av
allt skönt i naturen; men jag har inte längre min egen fria vilja,
utan genom mig älskar henne något slags elementär kraft, hela
Guds värld; hela naturen ingjuter denna känsla i min själ och säger:
älska! Jag älskar henne inte med förståndet, inte med fantasien,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
