Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
LEO TOLSTOJ
gästvänlighet kände inga gränser. Hon satte för Olenin druvmos,
russinkakor, det bästa vinet och bjöd och trugade honom med den
stolta, litet plumpa gästfrihet som är egen för människor, vilka
förvärva sitt bröd genom fysiskt arbete. Gumman, som först
hade stött Olenin till den grad genom sitt burdusa sätt, rörde
honom nu för tiden ofta genom sin ömhet mot dottern.
— Försmå inte Guds gåvor, lillefar. Vi har fullt upp av allting,
Gud vare tack, tjichir har vi pressat och saltat in har vi, tre fat
druvor skall vi sälja och ändå blir det över. Ha inte så brått
härifrån. Det skall bli ett festligt bröllop skall du få se.
— När blir bröllopet? frågade Olenin och kände i detsamma
hur blodet rusade till hans kinder och hans hjärta började bulta.
Något rörde sig uppe på ugnen och ett solrosfrö hördes knastra.
— Vet jag, det borde stå i nästa vecka, vi är färdiga, svarade
gumman så lugnt och naturligt som om Olenin inte existerat.
Jag har gjort i ordning allt åt Marjanusjka. Hon blir hederligt
bortgift. Men det är somligt som inte är som det skall. Lukasjka
vår har tagit sig till att svita så förskräckligt. Han är som om
han vore från vettet. Häromdan kom en kosack från sotnian och
berättade att han gett sig av till Nogaj.
— Måtte han inte råka illa ut, sade Olenin.
— Och jag säger: Lukasjka, lev skapligt! Man vet ju, ungt
folk vill festa om. Men allt har sin tid. Han har slagits, han har
rövat, han har skjutit en abrek — han har visat sig duktig, inte
fråga om det. Men nu borde han lugna sig. Det här är ju riktigt
skamligt.
•— Ja, jag såg honom ett par gånger i truppen, han gör inte
annat än rumlar. Han har till och med sålt hästen, sade Olenin
med en blick uppåt ugnen.
Ett par stora, svarta ögon mötte hans strängt och fientligt.
Han skämdes över vad han sagt.
— Än sen? Han gör väl ingen något ont med det? sade
Marjanka plötsligt. Det är på sina egna pengar han rumlar.
Och hon hoppade ned från ugnen, gick ut och smällde hårt
igen dörren.
Olenin följde henne med ögonen så länge hon var inne i stugan,
sedan stirrade han i spänd väntan på dörren och hörde inte på
vad mor Ulitka sade.
Efter en stur.d kommo gäster: en gubbe, mor Ulitkas bror,
jämte farbror Jerosjka och strax efter dem Marjanka med
Ustenjka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
