Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XXXIV - XXXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
LEO TOLSTOJ
— Vill du gifta dig med mig?
Hon såg allvarsamt på honom och hennes rädsla tycktes
försvinna.
— Marjanka! Jag blir galen. Jag är inte mig själv längre.
Allt vad du befaller gör jag.
Och lidelsefullt ömma ord kommo flödande av sig själva.
— Vad är det du yrar? avbröt hon honom och grep plötsligt
tag om handen som han sträckt mot henne. Men hon stötte inte
bort den utan omslöt den hårt med sina starka, grova fingrar.
Som om fina herrar gifte sig med kosackflickor! Gå din väg!
— Gifter du dig med mig? Allt skall jag. . .
— Men Bukasjka då? Var skall vi göra av honom? sade hon
skrattande.
Han slet loss handen, som hon höll, och slog armarna hårt
om hennes unga kropp. Men hon tog ett språng likt en hind och
sprang på sina bara fötter ut på trappan. Olenin kom till
besinning och förfärades över sig själv. Återigen föreföll han så
outsägligt simpel i jämförelse med henne. Men inte för ett
ögonblick ångrade han vad han sagt. Han gick hem, och utan att
kasta en blick på de pokurerande gubbarna lade han sig och
somnade så djupt som han inte sovit på länge.
XXXV.
Nästa dag var det helgdag. På kvällen var hela befolkningen
ute på gatan och de bjärta helgdagsdräkterna lyste i den
nedgående solen. Vinskörden hade varit rikare än vanligt. Folket
vilade ut efter mödorna. Inom en månad skulle kosackerna ut
i fält, och i många familjer rustades till bröllop.
På torget utanför fogdekansliet och de två butikerna — i
den ena såldes godsaker och solrosfrön, i den andra huvuddukar
och tyger — hade mesta folket samlats. På vallen framför kansliet
sutto och stodo gubbar i gråa och svarta, ärbara kaftaner utan
snörmakerier och bjäfs. Bugnt och sävligt resonerade de om
skörden och ungdomen nu för tiden, om byns angelägenheter och
gamla tider. Hustrur och flickor som gingo förbi dem stannade
och sänkte huvudet. Unga kosacker saktade vördnadsfullt
stegen, lyfte på mössorna och höllo dem några ögonblick framför
pannan. Gubbarna tystnade, mönstrade de förbigående med
stränga eller välvilliga blickar och lyfte långsamt på mössorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
