Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
brynen, bet ihop tänderna och svängde spöet över huvudet.
Hästen satte alla fyra fötterna i marken, ban tycktes inte våga
ta ett steg, och det såg ut som om han önskat sig vingar. Men
Lukasjka gav honom först ett, så ett andra, så ett tredje rapp
över de kraftiga länderna, och med svansen i vädret reste sig
hästen frustande på bakbenen och var med några språng före de
andra.
— Präktig häst, sade kornetten.
— Ett riktigt lejon, bekräftade en av de äldre kosackerna.
Kosackerna redo ömsom i skritt, ömsom i tyst trav,
intermezzot hade blott för ett ögonblick brutit deras högtidliga
tystnad.
På en sträcka av åtta verst sågo de endast ett nogajiskt lass,
som långsamt rörde sig framåt på en versts avstånd från dem.
Det var en nogaj som med sin familj flyttade från ett lägerställe
till ett annat. Dessutom mötte de i en sänka två trasklädda
nogajkvinnor, som i korgar de hade på ryggen samlade in
kreaturs-spillning till bränsle. Kornetten, som blott ofullständigt
behärskade kalmuckspråket, gjorde kvinnorna några frågor, men
de förstodo honom inte och växlade endast förskrämda
ögonkast sinsemellan.
Då red Lukasjka fram, höll in sin häst och tillropade dem
hurtigt den övliga hälsningen. Nogajkvinnoma blevo tydligen
glada och inläto sig, nu helt frimodiga, i samspråk med honom.
— Aj aj, kop abrek, sade de i beklagande ton och pekade
i den riktning kosackerna färdades. Olenin förstod att de sade:
»många abreker».
Han hade aldrig varit med om några sådana äventyr, kände
till dem endast genom farbror Jerosjkas berättelser, och nu ville
han se allt. Han njöt av att iaktta kosackerna, hade ögon för
allt, lyssnade och gjorde sina observationer. Visserligen hade
han tagit med sig sabel och laddat gevär, men då han märkte
att kosackerna undveko honom, beslöt han att inte ta del i striden,
i synnerhet som ban enligt sin egen mening redan hade bevisat
sin tapperhet i fält, men framför allt därför att han just nu var
mycket lycklig.
Plötsligt hördes ett skott på avstånd.
Kornetten blev het om öronen och började ge order om hur
kosackerna skulle dela upp sig och åt vilket håll de skulle rida.
Men kosackerna frågade inte det minsta efter dessa order, de
lyssnade bara till vad Lukasjka sade och på honom vilade deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
