Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XL - XLI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
181
ögon. Bukasjkas ansikte och hållning uttryckte högtidligt lugn.
Han red ett stycke före ■— de andras hästar kunde inte hålla
jämna steg med hans — och såg oawänt rätt fram kisande med
ögonen.
— Där är en ryttare, sade han och höll in sin häst, så att
han kom i linje med de andra.
Olenin spände blicken, men såg ingen. Kosackerna urskilde
snart två ryttare och redo emot dem i lugn skritt.
— Är det abreker? frågade Olenin.
Kosackerna svarade inte på frågan, som de funno alltför
enfaldig. Abrekerna hade väl varit ena nöt, om de gett sig över
på denna sidan floden med hästar.
-— Se, fader Rodjka vinkar åt oss, sade Bukasjka och pekade
på de två ryttarna, som nu voro tydligt synliga. De har ridit
emot oss alltså.
Efter några minuter blev det i själva verket uppenbart att
ryttarna voro de patrullerande kosackerna, och underofficem
red fram till Bukasjka.
XBI.
-— Bångt bort? var allt vad Bukasjka frågade.
I detsamma hördes en skarp knall ett trettiotal Steg ifrån
dem. Underofficern smålog lätt.
— Vår Gurka skjuter på dem, sade han och visade med
huvudet i riktning mot skottet.
Efter att ha ridit ytterligare några steg fingo de syn på Gurka,
Som satt bakom en sandkulle och laddade geväret. För att
fördriva tiden skottväxlade Gurka med abrekerna, som sutto bakom
en annan sandkulle. En kula kom vinande från deras håll.
Kornetten var blek och hade alldeles tappat koncepterna.
Bukasjka steg av hästen, kastade tyglarna åt en kosack och gick
fram till Gurka. Olenin gjorde likadant och följde nerhukad
efter honom. Knappt hade de kommit fram till den skjutande
kosacken förrän två kulor veno över dem. Bukasjka såg sig
skrattande om och hukade sig ned.
■— Du kan bli skjuten, Andrejevitj, sade han. Bäst du går
din väg. Här har du ingenting att göra.
Men Olenin ville äntligen se abrekerna.
Från sin plats urskilde han mössor och gevär ett par hundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>