Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XLI - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
LEO TOLSTOJ
— Vad menar du? Vad är det?
— Vad är det? upprepade hon med hård röst. De har dödat
kosacker, det är det.
— Lukasjka? sade Olenin.
— Gå din väg. Vad vill du här?
— Marjanka! sade Olenin och gick närmare.
— Aldrig i världen får du så mycket som ett finger av mig.
— Marjanka, tala inte så, bönföll Olenin.
— Gå din väg, jag tål dig inte, skrek flickan, stampade med
foten och gick honom hotfullt inpå livet. Och sådan vedervilja,
så mycket förakt och avsky lästes i hennes ansikte att Olenin
med ens förstod att han inget hade att hoppas. Han hade haft
rätt, då han tidigare känt att hon var oåtkomlig för honom.
Utan att säga ett ord rusade Olenin ut ur stugan.
XLII.
Återkommen låg han i två timmar orörlig på sin bädd, därpå
begav han sig till kompanichefen och anhöll att bli förflyttad till
staben. Utan att ha tagit farväl av någon gjorde han sig i ordning
för resan till fästningen, där regementet låg förlagt; genom
Vanjusja betalade han värden. Endast farbror Jerosjka var med
honom in i det sista. De drucko och drucko, medan alldeles som
vid avfärden från Moskva posttrojkan stod utanför trappan.
Men Olenin avlade inte som då räkenskap inför sig själv och sade
sig inte att allt vad han här tänkt och gjort ville han stryka ett
streck över. Han lovade sig inte att börja ett nytt liv. Han
älskade Marjanka mer än någonsin, men visste nu att han aldrig
skulle vinna hennes genkärlek.
■— Ja, adjö då, du far, sade farbror Jerosjka. Kommer du
ut i fält, så var klok, lyd mig gamling. Är du med på en
expedition eller något annat (jag min gamla varg har varit med om
allting), så håll dig inte i tätaste högen när de skjuter. När såna
som ni blir lite hariga, då kryper ni alltid intill de andra och tycker
det är trevligast i sällskap. Men det är det dummaste man kan
göra, de skjuter alltid på de täta klungorna. Jag höll mig alltid
för mig själv, jag, gick jämt ensam, och aldrig en enda gång blev
jag sårad. Och vad har inte jag varit med om i min dar?
— Men det sitter ju en kula i ryggen på dig, sade Vanjusja,
som gick och stökade i rummet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
