Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kosackerna. Berättelse från Kaukasien - XLII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kosackerna
187
upp på kullarna. Så fort han fick se en kulle, vips satte han av
i galopp uppför den. Men en gång, då han flängde upp som
vanligt, sköt en tjetjents ihjäl honom. Se tjetjentserna de skjuter
säkert, där de ligger på lur nedanför, bättre än jag skjuter de.
Jag tycker inte om när folk låter ta dö på sig så där dumt. Jag
brukar titta på era soldater och häpna. Det kan man kalla
enfald! De går fram i klunga och röda kragar haf de på köpet.
Det är ju klart att det skall gå åt skogen med dem. En blir
skjuten och de bär bort honom, en annan rycker genast in på hans
plats. Det kan man kalla enfald! Nej, upprepade gubben och
skakade på huvudet. Varför går de inte spridda, en och en? Så
skall du göra, då får »han» inte syn på dig. Gör det!
— Ja, tack och adjö nu, farbror. Om Gud vill ses vi väl
igen, sade Olenin, reste sig och styrde stegen mot dörren.
Gubben satt på golvet och reste sig inte.
— Är det ett sätt att ta avsked? Dumbom där, sade han.
Uj, såna människor är nu för tiden! Ett helt år har vi sällskapat
med varann — och »adjö», och så går han. Jag tycker om dig,
har jag sagt, och det gör mig så ont om dig. Du är så bitter av
dig och så ensam, ensam jämt — du skyr visst människor. Ibland
kan jag inte sova utan ligger och tänker på dig och tycker synd
om dig. Det är som det står i visan:
Leva fjärran från sitt land
är en bitter lott.
— Seså, farväl, sade Olenin för andra gången.
Gubben reste sig och räckte honom handen. Han tryckte
den och ville gå.
— Hit med truten, vet jag.
Gubben fattade om hans huvud med sina båda grova händer,
kysste honom tre gånger i rad med sina våta läppar och brast
i tårar.
— Jag tycker om dig. De v väl.
Olenin satte sig upp i telegan.
— Vad, ger du dig av utan vidare? Du kan väl åtminstone
ge mig något till minne, du far. Ge mig en bössa. Du har ju två
Stycken, sade gubben under uppriktiga snyftningar.
Olenin räckte honom bössan.
— Tänk vad den gubben har fått allt, muttrade Vanjusja,
och aldrig får ban nog. En riktig gammal tiggare! Det här folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
