Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var vid tretiden det hände. Herrarna, som spelade, var
store gästen (vi brukade kalla honom så) och fursten (som jämt
är i sällskap med honom) , herrn med mustascherna var också
med och så den lille husam, Oliver, som varit aktör, och polske
panen. Det var bra med folk.
Store gästen och fursten spelade med varann. Och där går jag
med lådan runt biljarden och räknar: tio och fyrtioåtta, tolv
och fyrtioåtta. Ni vet hur vi markörer har det: ännu har man
inte fått en bit mat, och på två nätter har man inte sovit, men
det är bara att skrika på och plocka ut bollar. Bäst jag räknar
tittar jag till: en ny herre hade kommit in genom dörren och
tittade och tittade, och så satte han sig på soffan.
— Vad kan det där vara för en, av vad för sort är
den? tänkte jag för mig själv.
Han var snyggt klädd, så snyggt som om vart plagg på honom
kommit direkt från skräddam: storrutiga, åtsittande byxor,
modern kort jacka, sammetsväst och guldklockkedja, och på den
hängde alla möjliga sorters tingestar.
Prydliga var kläderna, men ändå prydligare var han själv:
lång, smal, med håret framkammat i pannan som det är modernt
nu, vit och röd i ansiktet, ja, en riktigt grann pojke.
Vårt yrke är ju så beskaffat att vi ser allt möjligt slags folk:
både de allra finaste och riktigt pack också; så att fast man bara
är markör får man liksom väderkorn på människor, ifall man har
något jugemang förstås.
Jag tittade på den främmande herm, han satt där helt tyst,
ingen var han bekant med och splitternya var kläderna. — Han
är väl utlänning, tänkte jag för mig själv, en engelsman kanske
eller en utländsk greve. Och så ung han var, höll han sig på sin
kant. Då Oliver satte sig bredvid honom, makade han sig undan
till och med.
De slutade sitt parti. Den store hade förlorat, och han röt
åt mig:
13 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
