Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192
lëo tolstoj
— Du räknar inte rätt, din slarvhans, du bara står och tittar
dig omkring.
Han svor och skällde, kastade kön och gick sin väg. Ja, gå
du! På kvällarna spelar han och fursten om femtio rubel partiet,
och nu hade han förlorat en butelj macon och visste inte till sig.
Sån karaktär hade den. Ibland brukade han och fursten spela
till två på natten, men de lade inga pengar i nätet, och då visste
jag att varken den ene eller den andre hade några, utan alltihop
var bara på skryt.
— Gäller hörnan tjugufem? säger han.
— Ja, tjugufem.
Skulle det hända att man gäspade eller inte lade en boll rätt
— man är väl inte mer än människa ■— då får man sig så när en
på örat.
■— Vi spelar inte om hyvelspån här utan om pengar, säger han.
Ja, den där store är den värste jag har.
Nå gott! Knappt hade den store gett sig av, förrän fursten
vände sig till den nye herm:
— Skulle ni ha lust att Spela ett parti med mig?
— Med nöje, svarade han.
Han satt där och såg så säker ut, men när han reste sig och
gick fram till biljarden; inte att han var rädd precis, nej, rädd
var han inte, men han var inte i sitt ässe. Om han nu kände sig
besvärad i de nya kläderna eller tyckte det var otrevligt att alla
tittade på honom, men kuraget det var borta. Han gick snett
på något vis och fastnade med rockfickan i bollnätet, och när
han skulle krita kön spillde han krita. Hur han än stötte bollen,
såg han sig omkring och blev röd i ansiktet. Annat med fursten,
han var van, han — kritade kön och händerna och kavlade upp
rockärmarna, och när han gjorde sina stötar, då smattrade
bollarna i fickorna, så liten han än var.
De hade spelat två eller tre partier, jag minns inte så noga,
när fursten lade kön ifrån sig och sa:
— Tö; s jag fråga om namnet?
-— Nechljudov, sa han.
■— Var er far kårchef? frågade fursten.
— Ja, svarade han.
Nu började de tala franska och jag begrep inte. De gick väl
igenom hela släkten kan jag tro.
•— Au revoir, sa fursten. Jag är glad att ha gjort er
bekantskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
