Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i jo
leo tolstoj
Han skrattade. När jag hade förlorat tre partier — han hade
fyrtionio och jag ingenting ■— lade jag kön på biljarden och sa:
— Går herrn in på kvitt eller dubbelt?
— Kvitt eller dubbelt, vad menar du? sa han.
— Antingen betalar ni tre rubel eller ingenting, sa jag.
— Vad, sa han, tror du att jag spelar om pengar med dig?
Dumbom.
Han till och med rodnade.
Nå gott, han förlorade partiet.
— Nu är det nog, sa han.
Han tog fram sin plånbok, en splitterny plånbok köpt i
Engelska magasinet, och öppnade den. Jag såg med detsamma att
han ville skryta, den var full av pengar och bara
hundrarubel-sedlar.
■— Nej, sa han, här finns ingen växel, och han tog fram tre
rubel ur portmonnän.
•— Där har’ du, sa han, två rubel för dig och spelet, resten kan
du behålla som drickspengar.
Jag tackade förstås ödmjukast. Det var en riktig herreman,
det. För en sådan kunde man gärna krypa under biljarden.
Bara synd att han inte ville spela om pengar. Annars skulle jag
nog ha håvat till mig mina tjugu, ja, fyrtio rubel.
När panen fick se den unge herrns alla pengar undrade han:
— Skulle ni inte vilja spela ett litet parti med mig? Ni spelar
så utmärkt, smickrade den räven.
— Nej, ursäkta mig, jag har inte tid, svarade han och gick.
Tusan vet vad det var för en, den där panen. Någon hade
givit honom öknamnet, och det hade han fått behålla. Hela
dagarna i ända satt han i biljarden och tittade på. De andra kunde
både knuffa och skälla ner honom, och ingen ville någonsin spela
med honom, men han lät ingenting bekomma sig, bara satt där
och rökte sin lilla pipa. Och ändå spelade han bra, karlen.
Nå gott. Nechljudov kom tillbaka en andra och en tredje
gång; han började komma titt och tätt. Både på morgonen och
på kvällen. Med tre bollar, à la guerre, pyramid, allt lärde han sig.
Han blev Säkrare i sättet, bekantade sig med alla och började spela
riktigt bra. En ung man av fin familj med gott om pengar, det
är ju klart att alla fjäsade för honom. Det var bara en gång ban
vart osams med en av gästerna ■— med själve store gästen.
Hela saken rörde sig om ett lappri.
De spelade à la guerre: fursten, store gästen, Nechljudov,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
