- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
201

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En markörs berättelse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

201

— Vad skall det tjäna till, herrn? sa jag.

— Å, seså, kom nu.

Och han räckte mig själv kön. Jag tog den och kastade ut
bollarna på biljarden, så att de hoppade i golvet.

Han var så ivrig att han själv tog upp dem. Jag tänkte i
mitt stilla sinne: — De sjuhundra får jag ändå inte, jag kan lika
gärna förlora. Och jag började spela därefter.

— Varför spelar du illa med flit? sa han.

Hans händer darrade, och när en boll rullade mot fickan,
spärrade han ut fingrarna och förvred munnen och liksom
försökte hjälpa den rätt med både huvud och händer.

— Den går som den vill ändå, herrn, sa jag.

Nå gott. När han hade vunnit det där partiet sa jag:

— Hundraåttio rubel blir ni skyldig och så för hundrafemtio
partin, och nu går jag och äter kvällsmat.

Han ställde ifrån sig kön och gick.

Jag satte mig vid det lilla bordet mitt emot dörren och
tittade vad han skulle ta sig för. Han gick av och an — han trodde
väl att ingen såg på honom — och slet sig i håret och mumlade
långa rader för sig själv.

*



Efter den dagen syntes han inte till på åtta dagar. En gång
uppenbarade han sig i matsalen, mörk i synen, men gick inte in i
biljarden.

Fursten fick syn på honom.

— Kom, så spelar vi ett parti, sa han.

— Nej, sa han, jag tänker aldrig spela mer.

— Asch, kom nu.

— Nej, sa han. Du har ingen fördel av det, och mig själv
bekommer det illa.

I fjorton dagar var han borta. Sedan kom han en helgdag i
frack — han hade tydligen varit bortbjuden — och stannade hela
dagen. Han spelade i ett kör, och sen kom han tillbaka andra
och tredje dagen. Allt kom i de gamla gängorna. Jag ville spela
med honom än en gång.

— Nej, sa han, med dig tänker jag inte spela, men de
hundraåttio rublerna Som jag är skyldig dig kan du komma och hämta
om en månad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free