Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.
I mitten av vintern 185— låg en avdelning av vårt batteri
kommenderad i Stora Tjetjna.1 Då jag den fjortonde februari
på kvällen fick veta, att den trupp jag i officerns frånvaro förde
befälet över beordrats delta i morgondagens skogsfällning, delade
jag ut nödiga instruktioner och drog mig sedan tidigare än
vanligt tillbaka till mitt tält. Som jag inte hade den dåliga vanan
att värma upp det med glödande kol, lade jag mig påklädd på
min bädd, som hängde i några Stolpar, drog mössan över ögonen,
svepte pälsen om mig och föll i den säregna, djupa och tunga
sömn man sover i stunder av ängslan och oro inför en fara. Väntan
på morgondagens företag hade försatt mig i det tillståndet.
Det var ännu kolmörkt, då klockan tre på morgonen den
genomvärmda pälsen drogs av mig, och en purpurröd ljuslåga
bländade mina sömndruckna ögon.
— Det är tid att stiga upp, sade en röst. Jag slöt ögonen,
drog omedvetet över mig pälsen på nytt och Somnade. Det är dags
att stiga upp, upprepade Dmitrij och ruskade mig obarmhärtigt
i axeln. Med ens blev jag vaken, jag ryckte till och rusade upp.
Efter att i hast ha druckit ett glas te och tvättat mig i iskallt
vatten, kröp jag ut ur tältet och begav mig till parken (platsen
där artilleripjäserna stå). Det var mörkt, dimmigt och kallt.
De nattliga eldarna, som brunno här och där i lägret, belyste
sovande soldater, som lågo kring dem, och fördjupade mörkret
med sitt matta, röda sken. I närheten hördes lugna, jämna
snarkningar, längre bort tramp, prat och vapenrassel; det var
infanteriet, som gjorde sig färdigt att rycka ut. Det luktade rök, gödsel
och dimma. Jag kände kalla kårar över ryggen — morgonfrossan
— och tänderna skallrade mot min vilja.
I det ogenomträngliga mörkret kunde man endast på
frust-ningarna och stampet då och då gissa sig till var de förspända
1 Ett skogbevuxet slättland i Kaukasien.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
