- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
216

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - II - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20 IiEO TOLSTOJ

och räckte honom det. — Det är allt vad jag har, Michail
Doro-feitj -— och det har iag lånat av Zjarnov, sade han halvsnyftande.
De två återstående rublerna skall jag lämna, så snart jag har
tjänat ihop dem. Han (vem »han» var var visste inte Velentjuk
själv) har g]ort mig till en skälm i era ögon. Han har bestulit
en kamrat på allt vad han ägde, den huggormen. Och jag som
har tjänat i femton år. ..

Till Michajl Dorofeitjs heder må det sägas att han ej tog
de två telande rublerna av Velentjuk, fastän denne kom med
dem två månader därefter.

III.

Utom Velentjuk var det ytterligare fem soldater ur min
pluton som värmde sig framför bålet.

På bästa platsen, på en omstjälpt kagge och i lä för vinden,
satt styckjunkar Maksimov och rökte pipa. Mannens hållning,
uppsyn och alla rörelser, för att nu inte tala om kaggen han satt
på, ett maktens emblem, och pälsen med övertyg av nankin •—
allt vittnade om att han var van att befalla och visste sitt eget
värde. Då jag kom fram, vände han huvudet mot mig, men
ögonen höll han fortfarande riktade på elden, och först långt
efteråt följde de huvudets riktning och fästes på mig.

Maksimov var gårdsägare och hade pengar, han undervisade
en klass i rekrytskolan och hade nog förvärvat kunskaper. Han
var förskräckligt rik och förskräckligt lärd, sade soldaterna. Jag
minns hur han en gång under en skjutövning med kvadrant
förklarade för de kringstående soldaterna att »vattenpasset
såsom framgår inte är något annat än att det atmosfäriska
kvicksilvret har sin rörelse». I själva verket var Maksimov långtifrån
dum och mycket hemma i sitt fack. Men han hade den olyckliga
egenheten att ibland med flit uttrycka sig så att det ej fanns
möjlighet att förstå honom, och jag är övertygad om att han inte
heller själv förstod det. Han hade en särskild förkärlek för
uttrycken »såsom framgår» och »vi fullfölja», och så ofta han kom med
dem visste jag på förhand, att jag ingenting skulle begripa av
fortsättningen. Soldaterna åter tyckte så vitt jag kunde finna
om att lyssna till hans »såsom framgår» och trodde att det låg
en djup mening i det, fast de naturligtvis inte begrepo mer än
jag. Men denna oförmåga tillskrevo de sin egen enfald och aktade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free