Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
IiEO TOLSTOJ
— Det var för märkvärdigt, ni pojkar, återtog Velentjuk
efter ett ögonblicks tystnad, utan att vända sig till någon
särskild, och kliade sig i huvudet. Rent märkvärdigt var det. I
sexton år har jag tjänat, men något sånt har aldrig hänt mig
förr. Det kom order om uppställning, och jag skulle just till att
gå — jag var precis som vanligt, men så med ens högg den där
tag i mig där boita vid parken och kastade omkull mig på marken.
Och jag märkte inte själv, när jag somnade. Ja, nog måtte det
ha varit trollsömn, slöt han.
— Och så jag fick gå an för att få dig vaken, sade Antonov
och drog på stöveln, jag ruska och ruska — du låg där som en
annan träkloss.
— Ja, säg om inte jag var stupfull! anmärkte Velentjuk.
— Hemma hos oss var en gumma, berättade Tjikin, på två
år hade hon väl inte varit nere från ugnen. En gång skulle de
till att väcka henne, de trodde hon sov, men hon låg där stendöd
— det var den där sömnen som kommit över henne också.
— Berätta, hör du Tjikin, hur du tog dig ton, när du var
permitterad, sade Maksimov småleende och tittade på mig som
ville han säga: »Kan det inte roa att höra på en menig för en gångs
skull?»
— Vad för sorts ton, Fjodor Maksimitj? sade Tjikin och
sände mig en hastig, förstulen blick. Jag talte förstås om hur
det är här i Kappkasien.
— Ja visst, ja visst. Krumbukta dig inte nu utan berätta
vad du slog i dem.
— Ja, de frågade mig hur vi lever, började Tjikin i en rabblande
ton, som angav att han berättat samma historia åtskilliga gånger.
Jo vi lever bra, gode man, sa jag, vi får rikligt med proviant,
morgon och kväll får var soldat en kopp chikla och till
middagarna får vi herrskapssoppa av pärlgryn, och i stället för
brännvin bestås det madrejavin. Madreja Divirje som kostar fyrtiotvå
kopek utan kärl.
— Jo, det var en finfin madreja! skrek Velentjuk över alla
de andra, kiknande av skratt.
— Nå, men vad var det du berättade om asiaterna? återtog
Maksimov, då den allmänna munterheten något lagt sig.
Tjikin böjde sig fram mot elden, krafsade med en pinne ut
ett kol och lade det i pipan, och utan att tyckas märka åhörarnas
spända nyfikenhet sög han både länge och väl på sin snugga.
Då han äntligen fått den att bolma tillräckligt, slängde han bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
