Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skogsfällningen - VI - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
IiEO TOLSTOJ
mina ögon helt plötsligt som en ny, majestätisk karaktär.
Gevärs-lcopplen och bålens rök och den blåa himlen och de gröna
lavetterna ocli Nikolajevs solbrända, skäggiga ansikte — allt liksom
sade mig att kulan som i detta nu flög genom rymden kunde vara
riktad rätt mot mitt bröst.
— Var har ni fått vinet? frågade jag Bolchov i liknöjd ton,
medan inom mig två stämmor talade, båda lika tydligt
förnimbara ■— den ena sade: Herre, mottag min själ, den andra: Jag
hoppas jag inte hukar mig ner utan småler, när kulan kommer.
I samma ögonblick ljöd ett fruktansvärt obehagligt visslande
över våra huvuden och kulan slog ner ett par steg ifrån oss.
— Om jag varit Napoleon eller Fredrik den store, sade
Bolchov och vände sig fullkomligt kallblodigt mot mig, så skulle
jag ha sagt ett bon mot nu.
— Det gjorde ni ju, svarade jag — jag hade all möda att dölja
den nervositet som den just överståndna faran hade framkallat
hos mig.
— Om jag också gjorde det, finns ingen som upptecknar det.
— Det skall jag göra.
— Då blir det väl i kritiken, som Mistjenkov säger, smålog
han.
— Tvi dig, din förbannade rackare! utlät sig i detta nu
Anto-nov bakom oss och spottade ilsket. Hade så när fått’en i benen!
Alla mina bemödanden att synas kallblodig och alla våra
utstuderade fraser föreföllo mig med ens odrägligt dumma inlör
detta okonstlade utrop.
VII.
Fienden hade i själva verket avbröstat två kanoner på
platsen där tatarerna uppenbarat sig, och var tjugonde eller
trettionde minut skickade de en salva mot våra skogshuggare. Min
pluton fick order att rycka fram på ängen och besvara elden.
I skogsbrynet steg ett litet rökmoln, det hördes ett brak och en
vissling, och kulan slog ned bakom eller framför oss. Vi ledo inga
förluster.
Artilleristerna skötte sig förträffligt som alltid, laddade
snabbt, riktade omsorgsfullt med ledning av röken och
skämtade lugnt sinsemellan. Infanteristerna lågo tysta och sysslolösa
runt omkring oss och väntade på sin tur. Skogshuggarna skötte
sitt. Yxhuggen dånade allt snabbare i skogen. Endast då en kula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
