- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
255

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i december 1854

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

255

er utan högar av sten och bräder, murbruk och stockar. På en
brant höjd rätt framför er får ni syn på en svart, smutsig platå
sönderskuren av gravar, cch detta är just fjärde bastionen.

Här möter ni än färre människor, några kvinnor synas alls
inte till, soldater skynda i rask fart förbi er, på vägen ser ni
blodfläckar, och alldeles Säkert möter ni fyra soldater med en bår
och på båren ser ni ett gulblekt ansikte och en blodig kappa.
Om ni frågar: — Var är han sårad? svara bärarna i tvär ton,
utan att vända sig mot er: I benet eller i armen, ifall mannen
är lätt sårad, eller också tiga de bistert, ifall han är svårt sårad
eller redan död. Just som ni börjar gå uppför höjden kommer
en kula eller en bomb vinande inte långt ifrån er cch ni rycker
till. Med ens förstår ni, cch på ett annat Sätt än ni förstod det
förut, vad de där salvorna betyda som ni hörde i staden. Något
ljust cch ljuvt minne dyker blixtlikt upp inom er, er egen person
börjar sysselsätta er mer än iakttagelserna, ni ägnar mindre
uppmärksamhet åt allt det omgivande och en pinsam känsla
av obeslutsamhet griper er.

Men ni tystar ned den feghetens stämma som vid anblicken
av faran plötsligt gör sig hörd, i synnerhet som ni just fått syn
på en soldat, som fäktande med armarna ömsom springer,
ömsom åker kana utför den slippriga kullen och skrattande springer
förbi er. Ofrivilligt spänner ni ut bröstet, lyfter huvudet högre
och börjar kravla er uppför den hala, leriga backen. Då ni
kommit ett Stycke upp, börja kulorna vina till höger och vänster om
er, och ni börjar kanske fundera om ni inte skall vika in i
löpgraven som går parallellt med vägen. Men i löpgraven går
smutsen upp till knäna •— en seg, gul, stinkande smuts — och ni väljer
beslutsamt vägen, särskilt som ni ser att alla ta vägen. Efter
ett par hundra steg kommer ni till en urgröpt, smutsig plan,
som på alla sidor är omgiven av skanskorgar, vallar, gravar,
plattformar och jordhögar, på vilka stora kanoner stå uppställda
och kulor ligga staplade.

Allt detta förefaller hopat utan ändamål, reda eller ordning.
Här och där på batteriet sitter en klunga matroser, mitt på planen
till hälften nedsjunken i smutsen ligger en sönderskjuten kanon,
en infanterist med gevär går tvärs Över batteriet och har all
möda att dra upp fötterna ur den sega gyttjan. Överallt, i alla
riktningar och på alla upptänkliga ställen ser ni bombskärvor,
hela bomber, kulor, alla möjliga spår av lägerlivet, och allt detta
nersjunket i halvflytande, klibbig smuts. Som det tycks er helt

17 Tolstoj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free